Sambon fick plötsligt för sig att vilja hänga med och titta. Något jag inte förväntade mig, men praktiskt för då kunde jag få hjälp med att filma. Skulle det gå bra är det ju kul att kunna titta tillbaka på det och skulle resultatet vara något annat kan man analysera vad som inte funkade, ändra om det till nästa gång. Eller bara radera för att aldrig se tillbaka…
Till första banan fick vi startnummer 22. Jag såg till att Simba fick rasta av sig och värmde upp ordentligt. Jag kände mig inte ens taggad och funderade över vad det kunde innebära samt eventuella effekter. Men när vi stod på tur att närma oss att gå över det berömda bandet så kände jag att jag reagerade - jag taggade till och ville prestera. Klart jag vill att det ska gå bra - inte bara känslomässigt på banan utan även resultatmässigt.
Efter 10 skyltar av 15 med mycket nos och fokus ner i backen efter kaninslortar, så valde jag att bryta för att egentligen få möjlighet att kunna ändra om Simbas fokus. Valde därefter att fortsätta banan med ett springtempo som resulterade i att Simba faktiskt lade sitt fokus upp på mig i stället, vilket kändes mycket bättre än innan. På Simba såg det ut som att han tyckte det var roligt.
Domaren kommenterade till nästa banvandring om att någon hade valt att springa i slutet av banan och att det medförde en fin kontakt med hunden. Jag kunde inte annat än se att det var det jag gjorde som hon menade. På mitt protokoll fick jag kommentar om att det var ett bra beslut att bryta.
Till nästa omgång fick vi startnummer 7. Den banan hade mer tempoväxlingar med spring och långsamt tempot och tänkte att det kunde passa Simba bättre. Inför vår start belönade jag när han hade kontakt med mig. Kändes som att vi hade bättre förutsättningar.
Några nos här och var, några bris samt en fel ö som jag insåg när det var för sent. Jag satte Simba och såg därefter på skylten att vi bara skulle gå vidare utan sitt. Störigt! Men jämfört med förra banan tyckte jag det gick bättre, även om det inte var milslångt bättre så tyckte jag ändå att bättre är ändå bättre.
Faktum är hoppades jag på ett kvalificerat resultat eller i alla fall nära ett. När jag spanade in resultatlistorna kunde jag konstatera att mitt resultat hade trillat in och att vi fått behålla 44 poäng. Näe, det var inte vad jag hoppades på.
Jag fick ett tips om att samla ihop kaninlortar och träna på att hund inte fick fram och nosa utan att få till kontakten i stället. Kanske en träning att plocka upp. Utan den där kontakten blir det svårstyrt på banan.