Jag ogillade kursledaren enormt och tyckte att min sambo och Tyra skulle bort från kursen eller i alla fall inte gå någon ny kurs hos denne kursledare. Så min sambo sökte på en brukshundklubb och hittade en kurs som han anmälde sig till och mailade kursledaren om att han inte skulle gå fortsättningskursen hos denne.
Jag vill inte röja vem kursledaren är, då denne inte kan förklara sig samt att det jag skriver är min synvikel på det hela. För att underlätta för min egen del så kommer jag vidare här kalla kursledaren för X.
Min sambo fick till svar att X fortfarande ansåg att Tyra hade hormoner i kroppen som ligger kvar efter löpet och som påverkat hennes beteende. Dessutom rekomenderade X att vi skulle ge Tyra lugnande vid träning.
Tyra löpte i november och hon uppvisade inte det här flyktbeteendet varken hemma eller innan den här händelsen vid en tunnel. Min känsla säger också att om Tyra var så känslig i det läget, så känns det inte som att lugnande skulle göra situationen bättre. Snarare tvärtom.
Vid nästa tillfälle visste jag vad jag ville göra med Tyra på agilitybanan - ha roligt, låga krav, Tyra skulle känna sig trygg och glad och det vi gjorde skulle hon lyckas med och få massor av beröm för.
Efter några flyktförsök så stannade hon kvar och jobbade med oss och gjorde detta galant! Hon såg både glad och avslappnad ut, än när hon tog till flykten.
Dock efter en längre stunds vila, då alla deltagare - en efter en - skulle testa att ta en kortare kombination av hinder, så fick vi inte igång Tyra igen när det blev vår tur. Hon ville inte ut på banan och om vi fick ut henne där, så sprang hon tillbaka till våra tillhörigheter. Vi valde efter några små försök att låta henne vara och inte pressa henne mer.
Vi tog en sväng till öppen träningen igår för att igen träna med henne - och Sally. Vi fick en jättefin respons från Tyra och när vi upptäckte tendenser på att hon inte ville längre så la vi av.
Sally orkade och ville betydligt längre än Tyra, så hon fick en del rallyträning och även testa på agilityn. Tunneln har varit jobbig för henne, men hon sprang igenom utan några bekymmer. Men vi har tränat en hel del hemma på att det ska vara mindre läskigt.
Med Tyra, hoppas och tror jag att vi är på väg åt rätt håll och det positiva överväger det negativa för henne och att de kan fortsätta framåt som om händelsen vid tunneln aldrig inträffat.