Vad har detta med hund att göra då?
Jo, arbetet i sig hade väl varit sin sak att hantera. Tre veterinärbesök har vi gjort den här veckan också. Två gånger med Tamino och en gång med Sally.
Som jag berättade i ett tidigare inlägg "En lättklädd herre", så har Tamino tappat en hel del päls. Jag fick en känsla av att det kunde ha med hormoner att göra eftersom han ändå är kastrerad, men det var inget jag själv kunde bekräfta så jag ringde Slöinge för att höra mig för. De tyckte ju inte det lät riktigt bra och tyckte vi skulle boka in ett besök. Trots min redan fullbokade vecka hade jag en liten lucka i måndagskväll. En vanlig bokad tid fast under jourtid. Jag fick uppfattning om att detta besök skulle gå fort, men med bara en veterinär på plats och akutfall tog besöket ungefär 1,5 timme.
Tamino fick ingen klar diagnos utan hamnade i stället under utredning. Veterinären fann hans hud mjällig och full av pormaskar och konstaterade ihop med pälsbortfallet att han har en obalans i huden. Trots kastreringen så ansåg veterinären att det låg för nära i tiden med reaktioner kopplat till det.
Blodprover togs för njurar, sköldkörtel, kalcium och protein. Sedan fick vi åka hem med en schampomousse för huden för ge bättre balans samt uppmaning att ge omega 3 och 6 i kosten.
Dagen därpå (tisdag) kom svaret på blodproverna. Njurvärdet var fint medan de andra var låga, vilket kunde tyda på en kronisk inflammation eller kanske en spridning av tumören även om den var godartad. Nästa steg blev att boka in tid för både biopsi av huden och ultraljud för att kolla prostatan (som ändå skulle göras i mitten av september) och se ev metastaser från tumören som var östrogenproducerande.
Torsdagen blev nästa besök för Tamino. Fler blodprover togs - hormoner, ytterligare för sköldkörteln samt röda och vita blodkroppar. Provsvaren får vi i nästa vecka. Ultraljudet gav enbart positiva besked - prostatan var betydligt mindre och allt annat så bara fint ut. Någon biopsi blev det inte utan kan bli aktuellt om provsvaren inte ger några svar.
Veterinären som utförde ultraljudet hade vi träffat tidigare och det var iprinicp hon som räddade livet på Tamino när hon upptäckte hans prostataförstoring och cystor. Jag var själv inte med denna torsdag, utan jag har fått det hela berättat för mig av sambon som var där. Veterinären hade uttryckt att Tamino blivit hennes favorithund och att hon blivit riktigt orolig när hon såg att han skulle komma in igen för ultraljud. Underhållande nog hade hon även kommenterat Taminos penis, att den var imponerande för en sådan liten hund. Haha!
Efter att Sally hade fått kommit hem från sin sjukhusvistelse berättade jag om vår första natt "Hemma - Uppdatering om Sallys hälsa". En natt utan någon sömn. Även om hon verkade må bra bara precis därefter så var det inte riktigt bra. För det första var det märkligt att hennes mage fick sådan fart, bara så där. Vi upptäckte att hon bajsat inne när de hade varit ensamma hemma. Hon behövde ut fler gånger nattetid, någon gång med delvis diarré. Det kändes rätt olustigt och märkligt. Det slog mig då att vi omedelbart skulle avbryta behandlingen med metacam. Jag kontaktade Slöinge och kände väl inte att vi behövde träffa veterinär, men jag ville prata med en så jag fick en telefontid.
När sambon kom hem under tisdagen tyckte han att Sally verkade hängig, skakig och påverkad och även funnit en ny bajshög inne. Då hade jag inte hunnit fått prata med veterinär än, men för mig stod det klart. Sally behövde träffa veterinär. Sambon hade lättare för att slita sig från sitt jobb medan jag befann mig på längre vägar hemifrån.
Sally hade fått biverkningar av metacamen. Blodprover togs på lever och njurar, som vi senare fick besked om att de såg fina ut. Man undersökte hennes ändtarm för ev blödningar och skönt nog såg det också fint ut.
Det skulle ta upp till 3 dagar för metacamen att lämna kroppen. Under tiden skulle Sally få skonkost och pro-kolin. Vi fick även kortison utskrivet ifall smärtan skulle komma tillbaka, då vi ändå fick avsluta behandlingen tidigare än tänkt.
Under onsdagen mottog jag samtal från Slöinge och veterinär. Svaren från England och CT-bilderna hade kommit. De förträningarna som man hade sett var så små att man inte ens kunde kalla det diskbråck och man hade svårt att se att dessa minimala förträningar gav någon som helst påverkan på rygg och märg att det var ingen anledning till hennes smärta. Man tror i stället att det är muskulärt och att vi skulle boka in oss hos ortoped för närmare utredning.
Otroligt märkliga och underbara nyheter i det hela. Det är lite så att inte ha någon klar diagnos men samtidigt är jag glad att det inte är diskbråck som är problemet. Dörrar jag trodde stängdes och låstes för gott har nu låsts upp och står lite lätt på glänt.
Kortfattat då har vi denna veckan varit på veterinärbesök under måndag, tisdag och torsdag. Vid varje tillfälle har antingen veterinär eller djursjukvårdare känt igen oss från tidigare och vi känner snabbt igen en ny veterinär på plats. Stamkunder med två hundar utan klar diagnos och under pågående utredningar. Besök ihop och telefonsamtal om provsvar.
Detta ihop med mina 45 timmars arbete. En minst sagt hektiskt vecka... Det är så skönt att det är söndag!