En timmes välbehövd vila kändes dock inte tillräckligt och jag visste mig ha saker att göra under fredagskvällen. Simba behövde badas, väskan packas, förbereda matsäck och egentligen viktigast av allt - ladda mina batterier och helst snabbt.
Skönt nog har Simba en sådan otroligt lätt päls att bada och föna så att det tar inte så lång tid egentligen - om jag jämför med tiden det tar med Sally och Tamino. Simba behövs knappt underhållas nämnvärt och håller sig i jämförelse fin mellan baden. Både Sally och Tamino kan få tendens att bli sunkiga, men inte Simba.
När allt var klart så kunde jag i lugn och ro njuta av en stund i soffan, framför tvn och Idol. Men med vetskapen om att klockan skulle ringa vid 6-tiden på lördagsmorgonen och att jag skulle vara klar och på plats redan klockan 7 för samåkning för att fortsätta mot Växjö, så blev det sängen tidigt.
Enligt nya traditionen så hade sambon bytt över till vinterdäck på bilen, i fall om att. Resan gick smidigt och vi hittade snabbt parkering och kunde traska in i Tipshallen för dagens utställning.
I min ring var där två raser innan det var dags för papillon, men de var totalt 9 hundar så det blev ändå rätt snabbt vår tur. Men först hann jag få lite lätt panik. När jag skulle få fram både utställningskoppel, nummerlappshållare och nummerlapp, så slog det mig att jag inte fick fram Simbas fina lila koppel. Jag hade tänkt till vid min klädsel och valt en lila tröja för att matcha snyggt. Jag hade fått fram Sallys gamla bruna, så jag hade visserligen både hennes och Taminos med mig. Men inte Simbas hur mycket jag än letade igenom mina grejer. Vart hade den då tagit vägen?! Med hjälp av sambon där hemma lokaliserades kopplet till en ficka på mina regnbyxor. Vid senaste utställningen i Eslöv hade jag haft dem på mig och för att inte tappa bort kopplet lagt det i en stängningsbar ficka. Smart drag då, men det kändes inte så i Växjö där jag satt utan kopplet jag ville använda.
Jag var ändå tacksam över att jag hade koppel med mig som jag kunde använda och som fungerar minst lika bra. Simba var en av två unghundar. Han fick excellent med kritiken:
"Något nätt nosparti. Snart 2 år. Står väl på sitt framställ. Fin benstomme. Har en korrekt enkel päls. Något lågt ansatt svans. Något kort bröstben. Kunde ha mer höjd på svansen. Något lös fram men täcker mark väl i sina rörelser."
Han blev placerad tvåa i klassen och tyvärr utan ck. Domaren kom fram, tog mig i hand och förklarade varför det inte blev ett ck idag. Han önskade mer längd på pälsen, att Simba behövde muskla på sig och att svansen hade en högre resning. Även om resningen kunde ses som en bagatell i det hela. Jag uppfattade hans förklaring som att Simba är en lovande grabb som fortfarande är under utveckling. Ska tilläggas också att han uttryckte att Simba har en idealisk päls. Det kändes så gott att höra det.
Vid 10-tiden hade jag och Simba gjort vårt på utställningen. Då vår samåkningsvän inte gjort sitt så fick vi vänta. Jag passade på att prata med folk. Bland annat en tjej som satt med en hund jag sett innan men inte kunnat rasbestämma. Såg nästan ut som en kooiker men ändå inte, så jag tog mod till mig och gick fram och frågade. En släthårig kromformländer visade det sig vara och efter samtalet och egna efterforskningar så delar den vissa likheter med kooikern samtidigt som den inte gör det. Mycket intressant.
Jag fick även chansen att prata med Inter Silvi, då jag tänkt beställa en rosett från dem för att hedra och självutnämna Tamino till champion. Jag vill att det ska bli en korrekt beställning så jag slipper risken för ånger och därmed onödig kostnad.
Någon shopping blev det inte denna gång. Min samåkningsvän hann med en liten runda innan vi tog oss hemåt.
Det är alltid lika skönt att komma hem och igår var inget undantag. Med färdiglagad mat från sambon när jag kom hem trodde jag att koma var mitt nästa tillstånd, men jag klarade mig oförklarligt nog. När klockan blev slagen till att äntra drömmarnas land kan jag lova att till och med min sambo förvånades över hur snabbt jag lyckades somna.
Växjö, årets sista utställning och Simbas sista gång i unghundsklassen. Nästa gång blir det öppenklassen. Jag är så spänd på hur han kommer fortsätta att utvecklas! Jag ska bara knäcka koden till att få honom att äta bättre och inte vara så kräsen eller liten i maten.