Jag fick försöka att lugna ner mig och bädda ner mig ändå, men det var en ren lögn. Jag kunde inte sova alls – bortsett från några korta stunder.
Jag hörde sambon ta sig upp och gå till jobbet, något jag aldrig hör i vanliga fall, vilket bara det visar på att nattens sömn och ro inte infunnit sig.
Runt klockan 8 på morgonen såg jag att jag hade fått ett meddelande till från uppfödaren. Tyra hade under natten fortsatt att bädda och att processen nu startat igång. Men när valparna tänktes komma var svårt att säga, men att vi var välkomna när vi ville komma.
Jag kontaktade min sambo som frågade om vi skulle köra direkt och eftersom vi ville delta på valpningen så kände vi att det fanns inga andra alternativ eftersom de kunde komma precis när som helst.
Jag började packa ihop mig och hundarna, sambon tog sig snabbt hem från jobbet och strax efter klockan 10 for vi hemifrån. Men vi körde inte direkt norr till uppfödaren, utan vi körde först söder ut till ett kompispar som lovat att passa Sally och Tamino när valparna kom. Olyckligtvis anlände vi hos dem precis i samband med att tjejen skulle iväg på dagens enda ärende. Men som tur var löste det sig och vi kunde lämna hundarna och köra vidare norr ut.
Då klockan skulle bli middagstid innan vi var där så blev vi uppmanade av uppfödaren att äta något på vägen, för sen skulle det kanske inte finnas möjlighet. Så vi gjorde så. Det blev Bykokerskan i Oskarström som bjöd på lasagne och fläskwok av något slag.
Klockan 13.40 var vi till slut framme och vi möttes av en överlycklig Tyra i dörren. Hon hälsade precis som hon brukar göra – i full fart, med önskan om närhet och mys, samtidigt gnällandes. När hon hälsat klart försvann hon upp i trappan där hennes bädd fanns. Vi följde alla med upp – jag, sambon och uppfödaren – och satte oss runt om Tyra och valplådan.
Sen blev Tyra som en helt annan hund – enligt mina upplevelser. Hon gnydde, bäddade och hade en helt annan blick än hon brukar och efter ungefär 2 timmars väntan så kom första förvärkarna. Det var svårt att se när förvärkarna gick över till riktiga krystvärkar och Tyra jobbade på hårt.
Första valpen var svår att få ut, så Tyra fick hjälp av sin barnmorska – uppfödaren – som handgripligen drog ut valpen som hade fastnat något i utgången. Men klockan 16.45 kom den ut – en tik på 216 g.
Tyra började direkt att slicka rent valpen och sig själv. Hon slickade och slickade. Sen kom värkarna igång igen. Klockan 17.45 kom nästa valp, nästan lika dramatiskt som första – en hane på 165 g.
Lika dant här, Tyra slickade och slickade tills nästa värkar satte igång. Precis som de två första valparna så ville även valp nummer 3 födas med bakben och rumpa först och inte vara sämre på dramatik än de andra. Men klockan 19.00 kom tredje ut – en tik på 209 g.
Sen trodde vi att det var tomt i Tyras mage på valpar, men hon överraskade oss. Klockan 19.45 kom den fjärde ut – en hane på 157 g.
De tre första valparna var pigga och alerta direkt. De sökte både tutte och värme aktivt. Men den lilla sista hanen var inte lika aktiv och pigg. Så för att hålla honom varm fick jag stoppa in honom under mitt linne och värma honom med hjälp av min kroppsvärme och värmen från händerna samtidigt som jag masserade honom. Då smälte jag. Även om jag var orolig för den lille, så var det den finaste stunden under hela valpningen.
Valpningen i stort var en upplevelse och en häftig sådan att få vara med om. Men jag känner att det var ganska dramatiskt och ett gediget jobb bakom det hela. Att alla fyra dessutom fick för sig att födas med bakbenen och rumpan först och att barnmorskan fick ingripa alla gånger gör det ju inte heller mindre dramatiskt.
Tyra gjorde ett mycket bra jobb och såg nästan ut att kunna slicka ihjäl hela kullen.
En annan sak som fick mig att reagera var att när vi kom så var Tyra den hund som både jag och min sambo kände väl igen. En gång innan allt satt igång fick hon för sig att hoppa ur valplådan och komma fram och gosa med mig, men det var det sista vi såg av den sidan av henne. Hon blev som en helt annan hund under valpningen – helt fokuserad. Det var som om vi inte fanns där, vi kunde ha varit vem som helst. Om det var någon som gick i dörren – vilket det gjorde då uppfödarens föräldrar kom då de skulle vara där över jul – så reagerade Tyra med en stark modersinstinkt med en vilja att skydda sina valpar. Hon stannade upp slickandet och sträckte huvudet så hon kunde se över valplådan och morrade.
Jag måste även framföra att jag inte bara tycker att Tyra gjorde ett bra jobb, utan även hennes uppfödare. Jag är väldigt tacksam över att vi fick vara med och att vi även fick delta i jobbet för att underlätta och stötta. Det kändes väldigt tryggt att ha uppfödaren där och att hon hade både erfarenheten och kunskapen om vad som behövdes och när. Även att hon kunde behålla lugnet när mitt blod fylldes med adrenalin, så kände jag att jag ändå kunde behålla lugnet och fokuset genom att ha ett öga på hur uppfödaren hanterade situationen. Att hon beslöt sig för att handgripligen dra ut redan första valpen såg ganska våldsamt ut i mina ögon, speciellt när sambon fick hålla tag i huvudet på Tyra ifall hon skulle bli ilsk och när Tyra faktiskt skrek av smärta när uppfödaren väl skulle få ut den första tjockisen. Dock var första den största, så den satte sig nästan som en plugg.
När klockan var runt 8 på kvällen, så började alla våra magar kurra av hunger. Det var ändå nästan nio timmar sen vi åt. Vi beslöt snabbt att hämtpizza passade fint, men uppfödaren vågade inte lämna Tyra. Men jag tyckte att jag och min sambo då kunde fixa pizzan. Uppfödaren grejade vägbeskrivning och pizzerian skulle inte ligga så långt bort. Dock precis innan vi skulle sticka, så hade jag fått lillkillen under mitt linne för första gången så då kunde jag ju inte åka. Sambon åkte själv.
Medan han var iväg så började Tyra krysta igen. Kunde det vara möjligt att där fanns ytterligare en valp till eller om det vara var eftervärkar.
Sambon kom ganska snabbt tillbaka med pizzorna som luktade himmelskt gott. Jag var så hungrig så det smakade även underbart. Dock efter halva pizzan tog det stopp. Jag var samtidigt riktigt trött, så trött att jag hade ont i huvudet.
Vi var förberedda på att behöva övernatta, men sambon tyckte att klockan ändå var så pass att vi kunde köra hem. Det är alltid skönast att sova i den egna sängen. Jag varnade honom om att jag inte var körduglig alls och att han fick sköta ratten hela vägen hem.
Tyras sista värkar gav inte en femte valp, utan verkade endast vara eftervärkar. Nu skulle inte mer hända och Tyra och valparna behövde ro och vila, så vid 10-tiden tackade vi för oss och drog hemåt. Jag var riktigt trött, så jag försökte sova i bilen, men det var inge vidare bekvämt. Sambon stannade till två gånger för att sova några minuter och strax efter midnatt var vi hemma.
Att komma hem och inte höra någon skälla när vi gick in kändes väldigt konstigt. Men vi tog oss in ändå. När jag gjort det jag skulle så kastade jag mig i säng. Illamående och med smärta, så fick en spann ställas fram till mig och jag fick en kall och våt handduk att lägga över panna och ögon.
Det tog inte lång stund innan jag somnade och jag sov som en stock hela natten. Det var sååå skönt att sova!
Jag kom upp vid 10-tiden. Helt ensam hemma. Jag hade även upplevt en tomhet i sängen, där Sally brukar sova.
Jag for lite senare ner till kompisen som vaktat Sally och Tamino. De hade skött sig jättefint och inte alls varit svåra att ha med att göra, enlig kompisen. Som ett stort tack för hjälpen så bjöd jag kompisen på middag, vilket var väldigt uppskattat. Jag är glad att jag har kompisar som kan ställa upp med hundpassning på sådant vis som detta behövdes. Även annars också.
Efter mat i Hovshallar, lite shopping i Boarp samt mycket trevligt och mysigt umgänge med min kompis, så var det skönt att komma hem igen. Sambon har hyrt tecknade filmer för oss, så jag vet vad jag ska göra resten av kvällen innan jag somnar igen eller möjligen fram tills jag somnar.