Det kan inte vara lätt att vara i Simbas skinn nu och därför inte heller i mitt och sambons...
Just nu känns det som en evighet, men Sallys höglöp drog igång för någon dag sedan och Simba verkar inte alls hantera löpen med det lugnet som Tamino gjorde. Visst, även Tamino hade sina extra jobbiga stunder, men Simbas upplever jag betydligt värre. Även om vi gör vårt bästa för att göra det så enkelt som möjligt.
Typ två nätter i rad har Simba väckt mig tidigt, tidigt på morgonen, vilket för mig inneburit för få timmars sömn då vi av förklarliga skäl bäddad ner oss sent. Jag är sliten och Simbas frustration hjälper inte. Inte heller Sallys beteende underlättar. Visserligen och gladeligen agerar inte hon som när Tyra löpte - hon sökte upp Tamino och ställde upp sig redan dag ett. Sally passerar Simba retfullt nära och kan av bara en upplevd blick från honom morra och tillrättavisa honom.
Sen Tamino kom in i vårt liv som vår första hane har det gått rätt bra vid löp ändå, men nu med Simba är det i stället strängt. Därför känns det som att jag vill lova mig själv att aldrig blanda könen när det är dags för nästa hund. Med tanke på att Simba gärna uppvaktar alla tikar han möter, så tycker vi att det är mest lämpligt med en blivande "lillebror".
Den jobbiga perioden brukar sällan vara så länge, även om det kan vara tröttsamt. Det eskalerar för att plötsligt för att sedan bara lägga sig som ett underbart lugn. Ungefär som lugnet efter stormen...