I torsdags firade jag 20-års jubileum på våra dansbanor och till våra dansband. Dansare eller socialdansare, beroende på hur man väljer att benämna det. Socialdans, så jag tycker att socialdansare är mest korrekt. På fredagen körde jag själv iväg på dans, något som inte hänt sen jag.... hmm.. kan det ha varit sen jag blev sambo för 12 år sedan. En danskväll i Mörrum som var helt fantastisk med både gamla och nya vänner och danser som fick mig att glittra. De dryga 2 timmarna hem kan vara en farlig utmaning helt ensam och för att slippa olycksrisken så lyxade jag till det med övernattning på ett bed & breakfast enbart 20 min från dansstället. Så kunde jag på morgonen köra hem i dagsljus i stället, vilket kändes betydligt tryggare.
Hemma fick jag bada grabbarna inför söndagens utställning. Simba insåg jag att jag skulle badat redan helgen tidigare, för att pälsen skulle hinna ordna till sig. Han fällde lite och jag tyckte nästan han såg lite klen ut i pälsdräkten. Men men, inte så mycket att göra åt.
På söndagen fick jag ställa klockan för att komma upp och i väg i tid till utställningen i Hässleholm. Jag ville ha lite tid att låta Maximus insupa omgivningen en ordentlig stund innan han skulle äntra ringen, men så blev det inte. Bedömningen skulle börja klockan 9 och jag hade beräknat vara på plats en kvart senare. 23 hundar och dessutom av 4 andra raser skulle bedömas innan det skulle bli vår tur. Så jag tyckte mig ha gott om tid. MEN, när jag bara hade en knapp kilometer kvar till platsen så hamnade jag i bilkö in till parkeringen. Det gick otroligt sakta framåt och ju mer tid som tickade desto mer stressad blev jag. Som tur var så visste jag att Maximus uppfödare skulle vara på plats, så jag meddelade henne om att jag hade fastnat i trafiken så domaren kunde få veta att jag inte uteblivit.
Nästan en timme senare hade jag fått parkera och skyndade mig in på området. I entrén informerade jag om att jag skulle ställa de båda hundarna jag hade med mig och tänkte att jag skulle behöva visa mina nummerlappar, men det lät inte så. Bra tänkte jag och var nästan flygandes iväg innan jag blev stoppad med frågan om någon hade kollat hundarnas vaccinationsbevis och det hade ingen på vägen dit frågat om. Så det var bara att plocka fram dessa så jag fick fortsätta springa in. Tur nog fick jag i alla fall veta vart jag skulle springa till då de i entrén hade karta över vart ringarna fanns.
Båda grabbarna skulle förstås insistera på att bajsa mitt under språnget och drog något ut på tiden till att vi skulle komma fram. Men bra ändå att det blev gjort.
Väl framme vid ringen kan jag konstatera att där var 3 hundar innan Maximus skulle in och för mig blev det att kvickt släppa stressen och lugna ner mig. Installerade mig på en lämplig plats och förberedde med nummerlappar och utställningskoppel och borstning av grabbarna.
Maximus var ensam hanvalp i åldern 4-6 månader. När vi kom ut i ringen drog han mot platsen där vi installerat oss och där Simba fortfarande befann sig. Jag fick kämpa på för att få Maximus att trava fint bredvid mig med svansen i en fin båge över ryggen och jag vågade ta lite tid på mig. Korta stunder fick vi till det.
Domaren kom fram till mig innan jag fick lämna ringen med riktigt fina lovord om Maximus. Att jag måste fortsätta ställa honom för att han är mycket, mycket lovande samt att jag skulle träna honom så han blev mer bekväm med situationen. Han sa sig inte kunna låta bli att ge Maximus HP. Ord och meningar som klingade så härligt i mina öron. Så här lät kritiken från kritiklappen:
"Mycket tilltalande hanvalp av utmärkt typ. Fina proportioner. Vackert rastypiskt huvud med välburna öron. Fin hals och överlinje. Välburen svans. Goda vinklar, kropp och stomme för åldern. Rör sig väl när han vill. Han har ett utmärkt temperament men behöver vänja sig vid situationen på utställning. Mycket, mycket lovande."
Sedan fick Maximus tävla mot valptiken, som var betydligt mindre men rörde sig tryggare i ringen, så hon vann BIR-valp medan Maximus blev BIM-valp.
Kort efter blev det Simbas tur. Han var en av 5 öppenklasshanar. Simba skötte sig mycket fint i ringen och svarade fint på mitt goda humör. Han stod stadigt på bordet och med svansen i båge över ryggen. När jag fotat honom det senaste har svansen haft en tendens att dala ner och det ville jag undvika. Domaren hann känna på honom och se honom i rörelse innan regnet kom. Så i stället för att ställa upp på marken framför domartältet fick jag ställa upp Simba på bordet under tältduken medan domaren uttryckte vad skrivaren skulle notera på kritiklappen. Jag hörde mycket av det, men valde att fokusera på att hålla kontakten med Simba. Regnet öste ner från himlen, Simba fick sitt excellent och därefter valde man att ta en paus tills regnet slutat.
Därefter fortsatte bedömningen. Simba blev placerad tvåa i öppenklassen med CK. Yes! Men i bästa hane blev han oplacerad eller ja, 5:a. Han fick kritiken:
"Hane av utmärkt typ. Fin storlek. Goda proportioner. Välformat huvud med välplacerade öron. Tillräcklig hals. Stark rygg. Välburen svans. Goda vinklar, kropp och stomme. Härlig pälskvalitet av tillräcklig mängd. Rör sig mycket väl runt om. Utmärkt temperament."
Trött och nöjd packade jag ihop oss för hemfärd utan tanke på att jag skulle gå miste om tikarna. Dock blev det två stopp på vägen. Rosetter ville jag ha med mig hem, liksom hundgodis.
Så spännande och intressant vad nästa utställning kommer resultera i för de båda grabbarna! En helg jag gladeligen tar en repris på!
Dansen i en kvadratisk lokal och utställningen i den kvadratiska ringen...