Vi hade precis bara parkerat i Borås vid utställningsplatsen när klockan slog 9 och jag var inte sen med att ringa upp. Jag hann till och med in på utställningsområdet innan jag fick svar och kunde försöka beskriva knölen och var den satt. Tror aldrig jag känt mig så fåordig i min beskrivning. Jag brukar alltid ha bra beskrivningar på vad jag upptäckt. Hade den med kastreringen att göra? Ingen aning, men den låg så nära i tiden så det var lätt att koppla ihop det.
Som alltid är det svårt för dem i telefon att säg vad det kan vara för något. Men när de yttrade att det kunde vara en tumör, då visste jag att det inte kunde stämma eftersom Tamino bara nyss blivit kollad. Om det hade med kastreringen att göra eller inte kan jag inte veta och som sagt, svårt för dem att veta innan de fått kollat närmare.
Så klart så ville de ha in honom för att kolla under måndagen, men de hade bara akuttider samtidigt som måndagen var en illa vald dag för mig. Tanken slog mig att Travbanekliniken kanske hade något bättre att erbjuda då jag dessutom har betydligt närmare dit. De hade vanliga besökstider och senaste tiden för mig att få blev 13:45.
Jag började dagen på jobbet redan 6:35 för att hinna med så mycket som möjligt. Men jag insåg ganska snart att jag inte skulle lyckas. Så jag kontaktade min arbetsledare och fick lov att bryta för veterinärbesök för att sedan uppta jobbet igen. Tur det!
Jag trodde man skulle kunna konstatera ganska snabbt vad knölen var, men tydligen inte. Det blev röntgen - för första gången på travbanekliniken. Men tyvärr visade det inget heller. Där var för mycket i vägen för att kunna visa något. Märkligt...
Nästa steg blev att bli inbokad på ultraljud i Slöinge på tisdagen, dvs redan nästa dag. Pust, suck och stön.... Jag hade önskat tid framåt eftermiddagen, men senaste tiden var klockan 11.
Körde hem Tamino för att kunna köra tillbaka till jobbet och göra klart.
På tisdagsmorgonen var det dags för jobb igen, hann bli klar, hem och hämta Tamino och vidare upp mot Slöinge. Jag parkerade med 3 minuter till godo och på den stunden bytte jag om från arbetskläderna till en mycket behagligare sommarklänning och sandaler. När jag kom in till receptionen så hade klockan slagit 11.
Veterinären jag träffade var hon som hade gjort ultraljud på Tamino senast och även ringt mig med det fruktansvärt jobbiga beskedet om kastreringen.
Veterinären började undersökningen av knölen och jag såg bara typ myrornas krig på skärmen som hon magiskt nog kunde läsa av och se saker jag inte kunde. Definitivt en konst och anledningen till att hon har ett arbete. Hon var orolig att knölen skulle innebära en snabb spridning från tumören, men kunde inte se några tecken på det. Inte heller på att det skulle kunna vara ett bråck, som jag hade gissat.
Mest troligt är att knölen är en inflammation/infektion/reaktion från de knipsade sädesledarna. Att kroppen hade kapslat in det hela i den här knölen. Så det blir vidare behandling med metacam i en vecka framåt och så få vi hålla uppsikt på att knölen inte växer utan att den blir mindre.
Veterinären passade på att kika på prostatan och de cystor hon hade upptäckt på honom vid förra tillfället. Men hon kunde inte hitta några alls och lät ganska förvånad över att de inte gick att finna. Riktigt positivt!
Hon talade även väldigt gott om Tamino och hur förälskad hon hade blivit i honom. Han är en sån underbar kille!
Nu några dagar efter senaste veterinärbesöket, så har knölen minskat i storlek och jag hoppas verkligen, verkligen att det fortsätter så.