Veterinären återkopplade den 12 november med provsvaren, där jag fick veta att värdet var något mindre än vid förra tillfället men att det fortfarande är inom det normala.
Då jag finner det rätt bökigt att varje dag ha koll på att han får sin behandling frågade jag om hur länge det skulle behöva fortgå. Tyvärr är det något som behövs resten av Taminos liv just på grund av den sköldkörtelsjukdomen han har. Jag har inte fått helt på pränt vad sjukdomen heter, men utifrån vad jag kan läsa mig till heter den hypotyreos eller bristande produktion av sköldkörtelhormon. Dock får vi inte helt ihop det då han verkar producera hormonet men att sköldkörteln inte får signal om att skicka ut hormonet i kroppen.
Hur som helst. Något som är riktigt skönt att se förutom hans fortsatta livsglädje är att hans päls börjar återvända. Jag är spänd på att se hur kvalitén kommer bli då jag hört att den kan försämras efter en kastrering. Men han ser inte naken ut längre och huden syns inte igenom vid första anblicken på honom. Dock är det absolut viktigast att han mår toppen!
Återbesök igen om ungefär 3 månader för uppföljning med ny provtagning.
Nedan kan ni se i följd hur han sett ut i fullpäls, när pälsen började försvinna, när han var som mest naken och nu när pälsen börjar återvända.