Så jag ställde klockan tidigt i morse för att hinna med allt som behövdes. Alla behövdes ju rastas, något som sambon brukar göra i vanliga fall. Jag hade sovit dåligt hela natten, dels på grund av att jag hade vetskapen om att jag skulle ställa ensam och dels för att jag var exalterad och såg fram emot utställningen.
Med allt fixat och klart körde jag och Tyra hemifrån klockan 8. När jag kom fram till parkeringen så mindes jag från förra året att man skulle parkera på en viss parkering beroende på vilken ring man skulle ställa i. Vilken ring jag skulle till visste jag, men inte vilken parkering det skulle innebära. Så jag tänkte att jag valde första bästa och kunde fråga dem där. Men jag fick nöja mig med den parkeringen, då jag ändå hade hamnat där. Jahopp, inte mig emot.
I veterinärbesiktningen fick jag frågan om jag skulle ställas. Något jag tyckte lät så roligt och jag svarade lite skämtsamt tillbaka att jag inte skulle ställas men att min hund skulle. Då uppstod det fniss i kön och hos personalen.
Tyra och jag promenerade vidare och anlände vid ringen bara strax efter att bedömningen startat. Hittade en annan med kooiker och valde att slå mig ner vid dem. Jag insåg snabbt också att jeans inte vart det smartaste klädvalet då temperaturen snabbt steg samt att parasollet hade varit smart att ta med från bilen också.
När bedömningen av kooikrarna närmade sig så dök även kennelkompisarna upp. Alltid lika trevligt att sammanstråla så där. En av vännerna kom fram och såg alldeles stressad och gråtfärdig ut. Visade sig att hon hade fått vara med om något som man fasar när man anländer på en utställning och som man dessutom ska ställa på. Hon stoppades vid veterinärbesiktningen då de menade att hennes hund inte var vaccinerad. Så hon fick lämna platsen och hitta en veterinär. Första hon kom till tog minst 1500 kr för en vanlig vaccinering men med extra jour och helgavgift, något som hon inte kände var okej. Hon fick då veta att en annan klinik hade öppet och provade lyckan där. Runt 500 kr fick hon ge där och kunde sen återvända till utställningen. När hon kom fram fick hon dock syn på en annan ring som hon trodde att hon skulle ställa i, såg vilka nummer som befann
sig i ringen och trodde att hennes tur hade gått förbi. Jag kan bara föreställa mig hennes besvikelse! När hon väl fann oss andra vid rätt ring så kunde vi försäkra henne om att hon hann sätta sig och hämta andan innan hon väl skulle in i ringen.
Tio kooikrar var anmälda och av dem skulle Tyra ställas sist. Jag värmde upp henne i god tid och hon travade på jättefint bredvid mig och det kändes väldigt bra. Men när vi kom in i ringen och skulle börja springa, så gick det inte alls lika bra. Hon drog, liksom förra gången, ifrån mig. *suckar djupt och besviket*
Vid den enskilda bedömningen så såg jag att domaren mätte alla. Ett moment jag kände mig väldigt nervös över då jag vet att Tyra inte uppskattar sådana saker. Så jag tänkte ut en strategi. Jag placerade mig så att Tyra enbart såg mig och var fullt upptagen med att få tag på godiset jag hade i handen och jag pratade med henne hela tiden. När domaren väl närmade sig med mätinstrumentet sa jag till honom att jag håller henne upptagen medan han mätte. Jag tror inte att Tyra fick syn på mätinstrumentet alls utan märkte bara att domaren kom fram. *puh* Intressant nog mätte domaren Tyra till 37-38 cm hög, när vi mätt henne inför agilityn till 36 cm. Hmmm.. Är det möjligt tro eller har han eller vi mätt fel?
Hon fick very good med kritiken:
”Feminin tik av mycket god typ. Utmärkta proportioner. Mycket tilltalande huvud och uttryck. Korrekt bett. Kunde ha mera resning och stramare rygg i rörelse. Tillräcklig kropp. Lösa armbågar. Korrekt vinklad bak. Bra päls. Rör sig med spänt kort steg.”
Av fem tikar var det enbart en som fick excellent, resten fick very good, vilket innebar att alla fick vara med om placering. Excellent-tiken fick första platsen och Tyra hamnade roligt nog på en andra plats.
Sedan satte vi ihop oss till uppfödargrupp, då vi var fyra hundar från kennel Moonhaven. En första placering med hp och kritiken:
”En genomgående riktigt bra grupp med bra typ, huvuden och pälsar.”
Efter det kunde Tyra och jag packa ihop och börja bege oss hemåt. Innan vi begav oss till bilen blev det en runda till sekretariatet förstås. Dessutom kände jag att jag behövde äta innan jag skulle spendera en timme hem i bilen. Jag stannade till på Väla och tog mig in på Max. En maxbox för 19 kr var helt i min prisklass och fyllde sitt syfte. Eftersom jag hade Tyra i bilen och solen sken så ville jag inte äta maten på restaurangen utan ville ta med den ut till bilen. Men innan jag hann ut till bilen så hörde jag någon ropa. Jag hörde dock inte att det faktiskt var mitt namn men jag kände att det var mig man menade. När jag vände mig om, så såg jag några släktingar som var på väg söder ut och som hade stannat för att pausa. Världen är allt bra liten. =)
I morgon tar vi nya tag, då Sally och Tamino ska ställas! Håll tummarna för att det går desto bättre! =)