I helgen visade Sambon hur det hela gick till och jag fick känna på att hålla i andra linan. Det kändes dock konstigt att behöva gå ut utan att ha en enda hund med sig. Onödigt närmare bestämt, men när man ska lägga spår så går det ju inte att ha dem med.
Då regnet öste ner så fick jag smsa och fråga min Sambo hur länge spåret kunde ligga, väntade den stund han rekommenderade och tog sen med mig Tyra ut.
Hon hittade vart jag hade startat och började dra mig ut. Men ganska snabbt så upptäckte jag att hon letade annat än mitt spår - rådjurs och harskit - som hon mumsade i sig.
Jag visste egentligen inte hur jag skulle göra, men valde att dra bort henne när jag såg att hon letade efter en punkt och började smaska. Detta hände ett flertal gånger och jag trodde att vår första spårning skulle gå åt helvete, rent ut sagt.
Jag fick för mig att ta oss tillbaka där vi började, men kom på att det egentligen kunde kvittat då jag ju i princip lagt ifrån mig ett doftspår till. Men jag var fast besluten om att vi skulle nå mål - där plastburken med godis låg.
Tyra verkade sen äntligen greppa det jag ville och drog med mig i ett spår som hon följde och visst tusan kom vi fram till målet!
Den här gången fick Tyra ha på sig min mobil, för att få fram hur väl hon följer där jag gått. På bilden nedan kan ni se hur det gick och för att vara första gången, så är jag rätt nöjd. Nu kan det bara gå bättre.