Eftersom Sally behandlats med penicillin mot infektion på grund av såret och det var sju dagars karens på den, så kunde jag inte tävla rallylydnad i Helsingborg igår som jag hade velat. Jag valde att få behandla henne med infektionshämmande för att minska risken för infektion, så klart. Hälsan gick före, trots att jag visste att tävlingen skulle gå bort. Men det kändes samtidigt jobbigt att välja på - Sallys hälsa eller tävling. Jag ville ju klart både ock, men det går ju inte att kombinera dem båda. Men det kommer fler tävlingar, som tur är!
Som jag berättade i inlägget "Verklig mardröm", så hade vi det lite struligt med att få ut medicinen till Sally på apoteket. En kvinna tog emot oss i receptdisken och sa att de inte hade den förpackning som det stod på vårt recept att vi skulle ha samt de kunde erbjuda två mindre i stället som de hade hemma men som skulle kosta dubbelt så mycket. Då vi ville avvakta om något av de andra apoteken fått ordning på sitt datorsystem, så lade kvinnan undan dessa två förpackningar till oss. Men utan samtal från något av dem andra, så fick vi köpa - av kollegan till kvinnan - de båda förpackningarna i tron om att de räknat rätt på hur mycket vi faktiskt behövde.
När vi i torsdags hade medicinerat Sally i fem dagar, hade vi enbart tagit slut på ena förpackningen och behövde inte mer, då vi egentligen enbart skulle behandla i fyra dagar. Så vi tog oss in till apoteket i hopp om att få återlämna förpackningen samt få tillbaka pengarna för den. Vi blev mottagna av samma kvinna i receptdisken som direkt skyllde ifrån sig på sin kollega för felet och skickade oss till denne i stället för att städa upp efter sig. Något jag blev otroligt irriterad över. Jag anser att hennes jobb och service hade varit att bara fixa till det hela för att hon som apotek felat och möjligen bett om ursäkt för detta. Jag kan inte nog uttrycka hur missnöjd jag blev över denna kvinnas barnliga beteende.
Över till något mer betyligt trevligare ämne. Sambon brukar spåra med Tyra, både personspår och viltspår, och med tanke på att jag är hemma så mycket på grund av min tradiga arbetslöshet så frågade jag honom hur han gör. Han berättade hur han la upp spåret, la belöningen i spåret och hur han låter Tyra jobba på och drar med honom framåt.
Igår skulle han lägga ett spår och jag fick följa med för att se hur det faktiskt såg ut. Vi traskade en bra bit på en riktigt blöt åker och placerade ut belöningen i form av en liten plastburk med godis i.
Sen kom den roliga väntan. Men i stället för att bara vänta, tog vi ut alla för en gemensam promenad. När den var genomförd och vi var hemma igen så släppte vi in Sally och Tamino, medan Tyra gjordes klar för att följa med oss ut en tredje gång.
Ett antal meter innan spåret började fick Tyra sin långlina på sig och hon satte nosen i marken direkt. Det var häftigt att se henne spåra, få hålla i andra änden av långlinan och känna hur hon drog med mig i rätt spår.
Jag hade igång min runkeeper när vi la spåret och även när vi gick med Tyra. Nu i efterhand kanske det kunde vara smartare att:
1) starta och stanna mätningen vid start och stopp av spåret och
2) att jag har på mig mobilen när jag lägger spåret och låter Tyra ha den på sig när hon spårar, så man kan se en mer rättvis bild av hur väl hon följer spåret.
Så länge man lever, så lär man!