Insortningarna skedde oftare och höll på allt längre stunder. Jag blev så störd och Tamino såg inte ut att njuta av dessa situationer heller. Det såg rent ut sagt jobbigt ut. Han kunde sätta igång tidigt på morgonen och väcka mig, vilket inte kändes hållbart.
Självklart satte vi det under utredning hos veterinär som hade några teorier. Det kunde handla om ett ax som fastnat, tumör eller tänder. Det som var lättast att fixa och eventuellt överhuvudtaget åtgärda var tänderna. En tandsanering helt enkelt.
Dock innan dess fick vi bokat tid för att göra ett ultraljud på Taminos hjärta. Han har ett läckage och likt förra undersökningen hade det inte blivit sämre. Så man bedömde att Tamino skulle klara av en sedering/sövning.
I fredags var det dags för tandsaneringen. Sambon fick köra in Tamino till Slöinge och därefter fick vi invänta samtal på när han var redo för hemfärd igen.
Vid halv tre på eftermiddagen ringde veterinär och berättade att saneringen hade gått bra. Elva tänder hade man fått plocka bort. Glurp! Det är nära de arton tänder som Sally blev av med under sin. Sedan hade man även funnit att tänderna inte orsakat insortningarna. Svalget hade man passat på att undersöka närmare och även det såg fint ut. Hela kalaset gick på 7530 kr. Ingen backup från försäkringen denna gång, då de inte ersätter tänder mer än vid fraktur.
Tamino har några stygn i munnen som kommer att försvinna av sig själv. Därför behöver vi under tio dagar framåt låta bli att borsta tänderna, ge hårt godis och även blöta upp torrfodret för att minska risken att något onödigt händer.
Smärtlindring har han också fått ut i form av tradolan som tydligen skulle vara åt morfin, eftersom han redan käkar kortison för tarmen. Smärtlindringen kunde tydligen orsaka att han blir flåsig och med tanke på hans hjärta skulle vi hålla ett litet extra öga på detta och höra av oss om något verkade besvärad.
Det var en lite lätt påverkad Tamino vi fick hämta hem. Djursjukvårdaren tyckte att hans mage lät, men när jag fick höra ett liknande ljud hemma så var det inte magen. Tamino stönade lite. Troligen lite omtöcknad och öm. Som vår lilla dramaquéen han är så tycker han säkert lite synd om sig.
Tidigare i denna veckan började Tamino med ett märkligt beteende. Han åt inte upp sin mat, som i vanliga fall försvinner i en ganska hög fart. I stället tog han någon bit, åt upp, satte sig och tittade på oss. Att han inte vill äta gjorde mig lite nervös. Vad felade liksom? Vi provade lägga i morot och då kunde det hända att maten försvann, men inte varje gång. Vi trodde att det var något fel på maten, även om säcken var relativt nyöppnad. Så vi var rätt snabba med att ta hem nytt, för att äta så lite som han gjorde kändes inte okej. Ja, vi tänkte även på att tänderna kunde vara anledningen, för han verkade ändå ha god aptit. Kvällen innan saneringen så slök han sin kvällsmat och tog gärna lite till utan några märkliga invändningar. Dessa hundar...
Just nu får han återhämta sig och läka innan det blir något hårdare att tugga på. I hemgångsrådet stod råd för just hur man kan förebygga tandsten. Som nummer 1 stod borsta tänderna, därefter följde tuggpinnar och sist nämndes ett foder från Royal Canin som hade ett bra tuggmotstånd. Det lät ju lite spännande med ett foder, så jag frågade om det skulle fungera till en hund som inte ska äta animaliskt. Men nope, fodret består av kyckling...
Att ha en... nej, faktiskt två hundar som inte får äta animaliskt är problematiskt. Just när det kommer till tugg och godis. Whimzees finns, men det är typ det enda på marknaden. Tur att något så enkelt och billig som morot uppskattas som ett guld. Men något annat hade önskats som var lite torrare och som inte blev dåligt så snabbt som färsk morot.
Som sagt, Tamino får ta det lite lugnt några dagar och utan några spännande morotsbitar, ordentligt uppblött mat och massa kärlek. I övrigt har jag upplevt honom idag precis som han brukar vara.