Det hela började när en tik skulle paras med en hane hos en kennel där Taminos pappa fanns representerad i stamtavlan och lika så Sallys morfar. Men tyvärr gick den tiken tom.
På MyDog träffade jag en annan kennelägare som hade fått valpar precis när den tomma tiken också skulle valpat. Jag fick frågan om jag var intresserad och väl hemma började jag titta närmare på kullen och stamtavlan.
Jag var på jakt efter en tik och fann kullen väldigt intressant då de är barnbarns barn till Tamino. Även Sallys morfar finns med vilket innebär att båda ju linjerna finns med på ett eller annat sätt. Eftersom Sally aldrig kommer bli mamma så ville jag mest gärna ha valp så nära efter Tamino som möjligt och med den här kullen så kände jag att jag inte kunde komma närmare.
Vi bestämde träff med kennelägaren och jag hade tydliga mål med vad jag ville. Tiken. Jag ville känna en kontakt mellan henne och mig. Men tiken bara sprang ifrån mig och ville inte alls ha någon kontakt. Jag kände att den där kontakten jag önskade inte fanns och jag blev så besviken och arg.
Jag tänkte då om. Det viktigaste var att det var rätt hund, så jag öppnade upp mitt sinne för hela kullen för att se om rätt hund fanns. En kille utmärkte sig och fångade min uppmärksamhet. Han somnade i min famn och även i min sambos famn. Det kändes så rätt och som att han valt oss, men att han inte var en tik störde mig fortfarande.
På hemvägen blev det diskussioner kring det hela. Jag granskade min önskan om tik och vad som kunde vara en fördel med hane. Även hur kön i jämförelse med rätt individ vägde tyngre eller inte. Uppenbarligen vägde rätt individ tyngre än kön och vi beslöt oss för honom.
Det var ganska intensivt eftersom jag gått från att det inte blivit valpar hos tiken som jag väntade på till att helt plötsligt få nys om en annan kull som dessutom är mer intressant då Tamino faktiskt finns med i stamtavlan och inte så långt bak heller och att det faktiskt blev dags att hämta hem honom. Allt under en månads tid ungefär. Jag hade lite hoppats på den långa väntan och därmed den mentala förberedelsen. Tillfället dök upp och en chans som troligen inte skulle dyka upp igen. Så den mentala förberedelsen fick gå undan i raketfart!
Nu har han levt med oss under en och en halv vecka och jag ångrar inte en sekund att det blev han. Eller jo, kanske under de första två nätterna när han väckte oss varannan timme med gnäll, ylande och hjärtskärande skrik. Men bortsett från det är han en helt underbar kille som jag ser fram emot att jobba med.
De andra hundarna har haft lite annat fokus den här veckan med löp. Tyra och Tamino har lekt med honom. Tyra mest. Sally är tjurkärringen som bara morrar, men Simba verkar tycka att hon är roligast och det tog bara någon dag när jag hörde honom härma hennes morrande. Jag tror och hoppas att alla tre kommer falla för hans charm när löpen nu börjat tona ut.
Simba är en trygg och tuff kille med framåtanda. Egna tydliga åsikter har han också och är en liten djävul mellan varven samtidigt som han är världens sötaste.