Veterinären skulle ringa på förmiddagen, men hon lyckades ringa precis den stund vi satt upptagna i en kyrka på begravning, så jag hörde inte henne ringa. Men hon hade talat in på mobilsvaret, där hon sa att hon skulle ringa igen vid ett-tiden.
När klockan blev två, då kunde jag inte vänta längre utan ringde upp. Tjejen i andra luren förstod väldigt väl varför jag vill ha hem Sally. Sally hade givetvis charmat alla som tagit hand om henne under hennes vistelse där. Efter att tjejen hade fått tag på veterinären, så fick vi klartecken på att Sally bajsat och blivit så pass pigg och glad att hon fick lov att komma hem när vi kunde hämta henne. Jag ville klart hämta henne så fort som möjligt och redan 45 min senare var vi på plats och fick komma in och vänta.
Skötaren som hade hjälpt oss dagen innan och varit så trevlig, kände igen mig och sa att hon hälsat på Sally och att Sally verkade gilla henne. Henne ögon fullkomligen glittrade samtidigt som hon sa det. Uppenbarligen gillade hon Sally också.
I väntan insåg jag att jag inte fått med mig kopplet till Sally. Det är inte ofta man behöver åka hemifrån med enbart ett koppel i handen, utan en hund i andra änden. Men vad gjorde det. Sally är ju så lätt att bära, om det skulle behövas.
Snart möttes vi av veterinären som gav oss rapporter om vad som skett och vad som gjorts. Sally hade inte bajsat på torsdagskvällen, så på fredags morgon fick hon ett preparat som skulle hjälpa till att få ut skiten ur tarmarna och strax efter hade hon bajsat ordentligt och blivit mycket piggare och gladare.
Eftersom jag vill ha koll på vad för mediciner hon fått, så jag vet - eller kan ta reda på - vad för karens hon hamnat i, så frågade jag om detta. Preparatet som hon hade fått för att bajsa visade sig ha 28 dagars karens. Vilket innebär att hennes tidigare karens hon fått från den andra behandlingen förlängs med någon dag.
Det var en förändrad Sally som mötte upp oss i väntrummet. En glad, sprallig, bekväm och livlig tjej, precis så som hon ska vara. Min underbart goa Sally!
Vi fick även berättat för oss att Sally skött sig exemplariskt och varit så trevlig och go trots omständigheterna. En bild som var helt motsatt vad papilloner brukar vara i hennes läge, tydligen.
Nu inväntar jag bara att veterinären som skulle hört av sig i förra veckan, men som blev sjuk, ska höra av sig idag. Så vi kan komma vidare med Sallys bekymmer, som vi påbörjade behandlingen för. En behandling som ihop med vilan troligen orsakade förstoppningen.