På vägen dit fick jag syn på en liten chihuahua som sprang helt själv. Jag hade under eftermiddagen sett att man via facebook sökte efter just en chihuahua och enligt bilden som varit utlagd misstänkte jag starkt att det var denna hund jag såg.
Min sambo som körde fick stanna bilen. Hunden for över vägen - dock på övergångsstället - och åt vårt håll. Jag kunde inte bara låta den springa vidare så jag följde efter.
Den försvann in en trädgård, som såg ganska inhängad ut. Det kändes märkligt att gå in i trädgården, men jag fick snabbt tag i en kille som kom ut från huset och bad honom om hjälp att fånga hunden. Vi lyckades!
Jag plockade fram bilden från facebook och såg att det faktiskt var den saknade hunden. Jag försökte leta fram någon att ringa, men det blev för krångligt. Jag minns att jag hade läst att det var anmält hos polisen, så jag ringde dem.
Först fick jag till svar att hunden inte var anmäld saknad, men jag stod på mig och tyckte att hunden jag hade fått tag på var anmäld saknad hos polisen. Jag fick då vänta en stund medan personen skulle kolla med sina kollegor. Visst var det så, en beigefärgad och långhårig chihuahua var visst anmäld som saknad.
Jag fick lämna namn och telefonnummer. Efter bara en stund ringde ägaren mig och vi fick berätta vart vi befann oss så de kunde återförenas.
En mycket lättad matte fick syn på sin älskade lilla vovve och det var en underbar återförening att få bevittna. Den lilla vovven såg ut att vara väldigt lättad också att äntligen hittat hem igen, efter att ha varit på vift i nästan sex timmar. För att inte tala om hur trött hon var efter sitt äventyr.
Det var en riktigt häftig känsla att kunna hjälpa till. En adrenalinkick utan dess like. Dessutom vilken glädje det var att se dem återförenas!
Jag kan bara tänka mig vilken oro de fått gå igenom. Jag skulle själv oroat mig till döds om någon av våra tre skulle springa iväg så där. Skulle de göra det och någon lyckades få tag på dem, skulle jag bli precis lika lättad som matten idag blev. Jag skulle också vara dem evigt tacksam, något jag tror att matten också kände.
Det kändes väldigt skönt att kunna göra en sådan här insats och att det slutade lyckligt! =)