Vid denna planering var jag till största del arbetssökande. Ju närmare tiden vi kom till anmälan så hade jag börjat jobba allt mer. Något jag absolut är tacksam över. Det innebar att jag valde att anmäla både Sally och Simba.
Planeringen blev att köra mot Ronneby så snart jag slutat jobba på fredagen. För att vinna både tid och ork så fick jag förbereda i största möjliga mån. Packade ihop det som gick att packa, förbereda, planera, bada hundarna på torsdagen, började tidigare på fredags morgonen och jobbade på som tusan för att hinna med det jag skulle.
Väl hemma efter jobbet hade jag en timme på mig att fixa det sista – allt från att packa in sista i bilen, lasta hundarna, få rätt koppel med mig, fixa lite kvällsmat att ta med, duscha och tidsrapportera mina arbetstimmar. Sedan for jag, Sally och Simba iväg för att hämta upp vännen.
Hemifrån mig till Ronneby Vandrarhem B&B tog det ungefär 2,5 timme. Ganska exakt 19:30 anlände vi på vandrarhemmet. Vi installerade oss inför natten.
Jag hade väldigt svårt att somna. Elementen tycktes tala med oregelbundenhet och störde min insomningsprocess. Simba var skeptisk till folket och hundarna som rörde sig med ljud utanför. Fönstret stod öppet för den friska luften. Men han fann ro för natten och till slut även jag.
Jag vaknade rätt tidigt, som förväntat. Skönt att kunna ligga och dra sig en ordentlig stund tills jag beslöt mig för att inte låta väckarklockan ringa för att väcka mig en stund senare. Jag var vaken. I lugn och ro kunde jag göra mig i ordning, ge hundarna mat och rastning för att sedan själv kunna njuta av en god frukost. Packa ut i bilen och packa ur till självaste utställningen. Bilen behövde vi inte flytta på.
Lugnt och sansat kunde vi ta oss in på utställningsområdet strax vid 10-tiden. En vacker park som jag definitivt hade lust att utforska mer, men det fick bli vid ett annat tillfälle. Vår ring började vid 9, men då med mops och sedan några phalene. Därefter blev det vår tur. Klockan var då närmare middagstid. Solen sken och jag hade placerat mig under några stora lindar som gav en behaglig temperatur i skuggan.
Simba var ensam unghund. Han fick excellent med kritiken:
”Excellent coat and texture. Excellent shape and size. Lovely head, excellent earset. Plenty frensling. Excellent angu front and rear. Lovely neck and topline.”
Inte nog med att han blev etta så fick han även CK! Så vi fick in i ringen igen till bästa hane. Totalt var där 6 hanar med CK – en junior, en unghund, två öppen, en champion och en veteran. Veteranen var ingen mindre än Sallys halvbror och Simbas morfar – Enzo.
Som unghund stod Simba placerad som tvåa. Championhanen fick flytta fram till första platsen och strax därefter fick Simba placera sig efter championen. Jag insåg lite hoppfullt vad som var på väg att hända och visst blev det så! Simba blev andra bästa hane och fick sitt första CERT! Wohooo!!
Jag vet fortfarande inte om det gått in ordentlig än...
Det gick ganska snabbt fram med enbart 26 anmälda papillon. Strax blev det Sallys tur. Hennes debut i veteranklass. Hon sken upp som en sol och bara glittrade. Något som tydligen gick hem hos domaren. Kritiken löd:
”Excellent shape and size. Lovely neck and topline. Very good tailset. Excellent angulation front and rear. Lovely head, nice eye. Excellent earset. Moves very well.”
Wohoo! Hon fick excellent och blev etta i klassen. Jag var så nöjd och så hör jag att hon även fick CK! CK! Sallys första CK! Jag var så glad att jag för ett ögonblick tappade bort mig, tills jag insåg att hon skulle in till bästa tik. Tyvärr blev det inte mer än så, men ack så jädrans roligt ändå! Wow! Wohooo!!!
Inte nog med det, så som bästa veterantik blev det att gå upp mot veteranhanen om BIR-veteran. Halvbrorsan Enzo. Han tog hem titeln och stort grattis till den! Kul att se de båda halvsyskonen stå tillsammans sådär.
Vid den här tidpunkten hade solen försvunnit och vi hörde muller som bara tycktes bli både starkare och intensivare. Mycket riktigt ovädret kom närmare. Precis när alla papilloner var klara i ringen så kom regnet. Vi stod rätt bra skyddade under de stora träden. När det började blinka av blixtar som följdes av knallar, så kändes läget plötsligt inte lika lägligt. Men vart skulle vi ta vägen. Antingen ut på fältet eller under träden. Inget alternativ var bra. Regnet öste ner som den åskskur den var. Började också att hagla i två omgångar tätt inpå varandra. Den ena omgången med större hagel än den andra. Tacksamt kunde jag klä på mig min medhavda regnjacka för att klara mig undan det värsta.
En kvinna med ett lättuppsatt tält hade svårt att få packat ihop det. Inte heller underlättade det när jag förstod att hon hade problem med en arm. Jag tog tag i det hela och försökte få ner tältet i rätt storlek så den skulle gå ner i tillhörande väska. Blött och näst intill omöjligt att få ner. Lätt att få upp men svårt som tusan att få ner. Som tur var hade hon en beskrivning som hon fick plocka fram till mig och plötsligt fick vi ner tältet i sin väska.
Simba var inte alls förtjust i vädret. Troligen var han ganska trött efter vår utflykt och ville enbart befinna sig i mattes trygga famn.
Efter ett tag så avtog regnet och vi hörde att åskan började bege sig bort. Solen tog över och plötsligt blev det sommarvarmt igen. Samtidigt som vi fortfarande kunde höra muller och ana blixtblinkingar. Skönt med sol igen och vi kunde få våra grejer att torka till under tiden vi tog en tur genom försäljningsmontrarna. Sedan blev det så klart ett stopp vid pristältet. Jag kunde inte välja ut en eller två rosetter. Skulle jag ha ena rosetten till den ena så ville jag även ha den till den andra. Problematiskt för plånboken, men jag vet aldrig om det blir deltagande i Ronneby igen. Jag hoppas ju på att det blir igen. Hur som helst så fick jag med mig fem rosetter – två excellent, två ck och ett cert. Excellentrosetterna var inte bara röda utan rosa. Läckert.
Magen kurrade tomt och med vetskapen om en lång bilfärd hem med mig som enda föraren så var ett matstopp en viktig del i vår hemfärd, för att det skulle kunna bli en. En kycklingwrap med parmesamkräm och dricka för hundralappen. Gott och välbehövt.
Sedan var jag redo för hemfärd. Vi lämnade Ronneby Brunnsparks Vandrahem och B&B ganska precis klockan 16. På hemvägen körde vi igenom två rediga regnskurar och anade åskans närvaro.
Det var skönt att parkera hemma nära tre timmar efter vår avfärd, packa ur och in för att till sist krascha i soffan med kvällsmat tillsammans med sambon och resten av flocken.
Avslutningsvis - I skrivande stund satt jag i sängen med ett fönster lätt öppet. Jag såg hur blixtar gav ifrån sig korta ljussken på himlen, hörde deras efterföljande muller, hur regnet föll och blåsten rörde sig genom träden. En otroligt riktigt bra dag som avslutas på ett mycket mysigt sätt. Wow! Jag hoppades på att sova så gott och att åskan inte skulle tränga sig allt för nära inpå och störa.