Sallys värden kunde vara sämre, men givetvis också bättre. Men jag ville inte riskera att få negativa besked precis innan vi skulle lämna dem hos svärföräldrarna för att sedan resa utomlands på semester under en vecka. Enligt min uppfattning kunde det innebära en mindre trivsam semester, något som gick att förhindra genom att inte besöka veterinär innan semestern.
Det har nu gått en stund sedan semestern - som förresten tillbringades på Mallorca för första gången och det var verkligen toppen!
Oron eller rättare sagt rädslan över att Sallys värden var sämre låg ändå kvar. Tänk om det var så och vad skulle det innebära?
När jag tittade på henne så såg jag en glad, sprallig och pigg Sally, utan antydan till sjukdom överhuvudtaget. Hur skulle inte det kunna innebära att värdena var stabila eller kanske till och med bättre?
På fredagen i vecka 42 tog jag äntligen modet till mig att boka tid. Sally skulle få sin uppföljning, Tamino skulle få sin och båda två skulle tillsammans med Simba få sin vaccination under onsdagen veckan efter.
Jag har aldrig haft några större problem med att ta hundarna till veterinär på egen hand - om inte det varit helg och/eller nattetid för då har sambon fått göra mig sällskap. Denna gången vägrade jag åka själv.
Sally viftade glatt på svansen inne i väntrummet, något jag kan lova att jag inte gjorde. Men det var ändå skönt att se hennes inställning.
Sally var först upp på undersökningsbordet. Vi gick igenom hennes tillstånd, mediciner och tog blodprov som togs till labbet och hon vaccinerades.
Simba var nästa. Skönt att han är frisk och bara skulle vaccineras. Han fick ett nytt vaccin som man ger i som droppar i nosen. Den ska täcka mer än den gamla varianten.
Sedan blev det till slut Taminos tur. Han uppskattade inte alls blodgivningen denna gång, utan skrek som en stucken gris, även när nålen var utdragen. Det är möjligt att man träffat en nerv och att det kändes, annars har Tamino lite historik som en dramaqueen. Han hade också gått ner lite i vikt, men vi tror att extra mat kan råda bot på det. Även han fick det nya vaccinet, mest egentligen för att det vanliga hade tagit slut. Sally hade fått det sista.
Givetvis hade vi trevligt på undersökningsbordet med lite godis innan undersökt hund fick komma ner på golvet.
Samtalet från veterinären om provsvaren kom när jag precis bäddat ner mig i sängen för en stunds powernap och hon hade bara positiva besked.
Taminos albuminvärde hade gått upp till 31, vilket hon var väldigt nöjd med. Vi fortsätter med nuvarande mediciner och doser som tidigare.
Sallys levervärden var normala och proteinet hade ökat från 24 till 33, vilket var underbart att höra. Veterinären hade velat kolla gallsyrorna också, men det går inte att göra på fastande mage, så vi får in igen för att undersöka dessa. Sally har i dagsläget 4 mediciner. Den vätskedrivande kan vi sluta med då hon inte läcker ut vatten i buken eftersom proteinet ökat och håller det kvar i tarmarna. Annars håller vi kvar den nuvarande medicineringen.
Det var verkligen glädjande och otroligt lättande att enbart höra positiva besked om dem båda.