Men beteendet har fortsatt. Mest att han inte ätit.
Jag tänkte att om det inte hade med tänderna att göra, så kunde det bero på fodret. Även om det var en relativt nyöppnad påse så kan ju något hänt i produktionen. Så vi beställde hem en ny liten foderpåse. Men inte hjälpte det.
Vi provade med ett nytt veterinärbesök då de ville försäkra sig om att det inte hade med tandsaneringen att göra, vilket de konstaterade att det inte gjorde. Vi fick rådet att prova ge lite mat precis innan läggdags, att ge maten flera gånger under dagen, fick utskrivet pepcid ifall han är illamående och se om något av detta fick någon effekt. Men det fick ingen bättring ändå.
Vi provade att mata honom, vilket kunde gå men bara ibland. Oftast skulle han inte ha. Vi testade att lägga i morot och gurka i maten, vilket resulterade i att han sorterade och åt enbart grönsakerna medan foderkulorna hamnade på golvet.
Han kunde ibland få för sig att äta, men inte tillräckligt ofta för att jag skulle vara nöjd.
I torsdags fick vi hem hans foder i blötmat, vilket han slök med god aptit vid två givor, men vid tredje, fjärde, femte, sjätte så ville han inte ha. När han senare under kvällen kändes frånvarande tyckte jag att vi gjort vad vi kunnat och i fredags morse fick sambon ringa Slöinge medan jag fick jobba på.
Sambon fick bokat den enda akuttiden som fanns kvar under fredagen, klockan halv 11. Han själv hade inte möjlighet att köra in med Tamino, så jag fick stressa på för att lyckas. Skönt nog har jag ändå ett jobb där jag kan bryta ett arbetspass för att senare återuppta det, men inget jag använder ofta. Helst vill jag bli klar innan jag lämnar, så klart.
Inne på kliniken fick vi träffa en ny veterinär och djurvårdare (jag vet aldrig om de kallas djurvårdare eller djursjukvårdare). Jag berättade hela storyn sedan han slutade äta och allt vi testat och hur han agerat på testerna. Aptit har han, men han äter inte. Veterinären tyckte också det lät märkligt och tyckte att vi verkligen testat allt och började därefter att undersöka honom. Ingen feber. Kanske lite spänd i buken och något öm i ryggen, men inget som troddes hade med hans icke ätande att göra. Även om veterinären inte känner Tamino så kunde även hon märka hans tillstånd som jag såg - han var påverkad. Svag, loj och frånvarande.
Inget då alltså som man kunde hitta vid vanlig kläm och känn, så att leta närmare behövdes. Blodprov och röntgen. Jag fick valet om jag ville ha med honom hem igen eller låta honom bli inlagd. Jag föredrar alltid att få med mig hunden hem, men hade väl redan innan vi åkte in känt på mig att en inläggning behövdes - för Taminos skull.
Veterinären informerade om det vanliga att man aldrig vet kostnaderna och djurvårdaren om att jag skulle skriva under ett papper. Jag vet rutinen. Jag har liksom varit med ett antal gånger och den senaste bara för två veckor sedan. Stammis.....
De satte igång med att ta blodprov och när det blev dags för röntgen uttrycker veterinären att jag kan åka hem. Jag såg det då som att jag skulle lämna undersökningsrummet innan Tamino och det vägrade jag. Jag vill inte lämna kvar min hund, de fick lämna rummet med honom innan jag gick ut.
Jag grät så tårarna rann på hemvägen. Jag är väl medveten om att Tamino är gammal och jag var rädd över att vi nu var nära ett farväl och det smärtade. I stället för att ta mig tillbaka till jobbet körde jag hem. En stunds stillhet för lite middag och samlande behövdes innan jag kände att det gick bra att återuppta arbetet.
Senare under kvällen ringde veterinären. De hade fått svar på blodproverna. Nu minns jag inte exakt hur det låg till, men sänkan låg för högt likaså levervärdet och buksportkörteln. Albuminvärdet låg också tokigt - minns inte om det var högt eller låg, misstänker dock lågt. Röntgen visade att det fanns något kring buksportkörteln.
Vad som felar vet man inte än, så idag är han inbokad på ultraljud för att närmare kunna se om buksportköteln är inflammerad eller om det finns någon tumör som stör någonstans.
Vi kommer under dagen att få veta hur det går. Vi får bara vänta tålmodigt....
Jag hoppas att det är något enkelt som går att behandla så vi får ha honom hos oss ett tag till... <3<3<3