Tyvärr är det inte helt enkelt att omplacera en 11 årig kooikertik. Vi har inte försökt, men det säger sig lite själv. Att hitta någon som skulle passa en speciell individ som har sina behov.
Så vi har lagt den tanken på hyllan och försöker istället aktivt se till att vi gör det så bra som möjligt för oss alla. För Tyra, för Sally och min och min sambo, men även resten av flocken. Jag har berättat tidigare att jag och Tyra har haft det svårt mellan oss redan från start och trots mina försök så blir det inte bättre. Jag kan inte hur jag än försöker och därför ligger nu hon helt enbart i min sambos ansvar. Bara det var en lättnad att jag kan göra det som funkar - ge mat och ta med ut för promenad eller så. Resten är som sagt då sambons del att ta hand om.
Anledningen till Tyras förra utspel är troligen Maximus inflytt. Det skapade förstås en förändring hemma, vilket det naturligt gör. Fokuset hamnar förstås även mer på Maximus, vilket heller inte är konstigt. Men för Tyra blir det en obalans från det vanliga och den bägaren kan bara fyllas till en viss del innan det smäller och givetvis är det alltid Sally som hamnar i den där skottlinjen. Tittar jag tillbaka så när Simba var i samma ålder så hade vi också en attack, så den teorin ser ju ut att stämma.
Sambon har faktiskt varit duktig och tagit tag i Tyras mentala aktivering, för att hon ska känna sig sedd, vara nöjd och tillfreds. De har gått en kurs i specialsök, gått spår och tränat på tillsammans. Det har känts bra och lugnt igen.
Sally har typ precis fått tillbaka sin päls från förra händelsen när hon blev dränerad vid halsen. Häromdagen var det dags igen för nästa attack. Jag var inte hemma utan hade precis nått platsen jag skulle tillbringa några dagar på när sambon hörde av sig om det inträffade. Enligt hans utsaga satt han i soffan med tjejerna i var sin bädd på golvet och när han reste sig så small det. Tyra gav sig på Sally. Han stod som tur var precis intill och kunde stoppa omgående.
Hjälplös stod jag där jag stod några timmar hemifrån. Tårarna var oundvikliga och känslorna många. Jag orkar inte längre. Vad var anledningen den här gången?
Vi har ingen aning om vad som försiggår mellan tjejerna kommunikationsmässigt. Vad vi däremot vet är att jag åkt hemifrån (flertalet attacker har skett när jag inte varit hemma), att Sally fäller typ all sin päls nu och enligt tiden så ska hon börja löpa precis när som. Dock tror jag att med tanke på pälstappet så har vi 1-2 månader kvar tills den starten. Det vi också vet är att Tyra vill klättra i flocken och Sally är den med den högsta positionen hos våra hundar. Sally är dessutom både sjuk och gammal och är därmed försvagad, vilket kan ses som en möjlighet från Tyras håll att passa på.
Så från och med den här attacken så får tjejerna inte längre befinna sig i samma rum utan att vara åtskilda med kompostgaller eller liknande.
En fråga yr igenom min skalle - är det så här jag vill ha mitt hundägarskap?
Nej, men vart finns den ultimata lösningen?
Igår var det 11 år sedan Tyra kom till oss.