Då det började bli ont om tid till att överhuvudtaget anmäla till utställningen och veta att jag fått min semester godkänd, så pratade jag med min chef om att få ett muntligt godkännande och det var ju inga problem.
Planeringen, anmälan till utställningen och bokning till tältplats drog igång och genomfördes. Sen var det bara att vänta till det blev semester.
Jag var ledig redan under fredagen och kunde börja packa. Resten gjordes på lördagsförmiddagen ihop med badningen av Sally och Tamino. Tanken var väl att komma iväg på förmiddagen, men det blev närmare eftermiddag innan bilen började rulla öster ut.
Någon mat och kissepaus på vägen och snart var vi framme på campingen där vi skulle övernatta. En annan gäst passerade oss lite skrattandes och ville informera oss just i fall om att vi missat att vi hamnat i en stor hundutställning. Det var väl inte så att det var anledningen till att vi var där och det var även på denna camping där utställningen skulle hålla till. Smidigt och nära, även om vi fick promenera en liten bit.
Med phalene först ut i ringen med enbart 3 deltagare och enbart 23 anmälda papilloner därefter, så gick bedömningen undan. Dessutom var det några som föll bort för att de inte dök upp.
Tamino var ensam veteranhane och fick excellent dock utan ck med kritiken:
”Mycket god typ. Vackert huvud. Välburna öron med fina fransar. Mörka ögon. Bra bett med friska tänder. Bra hals och rygg. Alldeles platt svans. Borde ha mer utvecklad bröstkorg. Bra vinklar. Rör sig OK från sidan, brett fram.”
Ingen championhane eller valptikar, så det blev raskt Sallys tur i öppenklassen. 6 tikar. Sally fick very good med kritiken:
”Mycket god typ. Typiskt, men något grovt huvud. Välburna öron med bra fransar. Ljusa ögon. Bra bett. Bra hals. Rak men lång rygg. Kunde ha lite mer lyft på svansen. Bra bröstkorg. Nästan övervinklad bak. Kunde ha bättre rörelser. Ej i bästa päls.”
Två tikar fick excellent, två fick very good och en good, så Sally fick delta i konkurrensbedömningen och hamnade på en fjärde plats. Något jag reagerade starkt på var att Sally fick kritiken ”kunde ha bättre rörelser”. Hon som simtränat så mycket, fått så fina rörelser och oftast med fin kritik på utställningar tidigare. Jag känner mig som ett frågetecken.
Efter veterantiken så fick Tamino träda in i ringen igen i matchen om BIR-veteran. Domaren beslöt sig för att Tamino fick bli BIR-veteran och därmed skulle få delta på eftermiddagens final. Roligt tänkte jag men jag insåg inte antalet timmar vi skulle få vänta. Jag hade inte planerat att vi skulle stanna så länge, men eftersom jag hade chansen att få delta på finalen så ville jag ta den.
Vi passade på att packa ihop tältet och gjorde oss klara för avfärd, så att det bara var att köra vidare när finalen var över. Checkade ut och äta middag fick vi också gjort innan tiden för finalen ens var i närheten till att börja.
Vädret var inget att direkt klaga över. Inte mer än att det blev lite kallt i skuggan. I övrigt sken solen från en blå himmel och det var skönt. Vi njöt av solen allt vi orkade. Hundarna var trötta efter nattens vakande i tält på okänd plats men också från dagens utställning. De passade på att sova i den mån det gick.
Sen rullade äntligen finalerna igång. Alla BIR-veteraner i alla möjliga raser skulle samlas för en förhandsvisning, det vill säga att domaren skulle få sig en uppfattning om hundarna för att kunna välja ut sina favoriter till den hedersamma titeln som BIS-veteran.
Därefter fick vi alla äntra den stora finalringen och vilken mäktig känsla! Tyvärr blev vi tackade för vårt deltagande och fick därmed lämna ringen utan någon placering. I toppen hamnade veteraner som alla hade sina rader av utställningstitlar – vad är oddsen för det liksom?
Sedan drog vi oss vidare på vår campingsemester med alla tre hundarna. Vi rullade 175 mil under hela semestern som började på lördagen och slutade på fredagen efter. En lite oro fanns över att vi inte skulle få sova i tältet då hundarna kan reagera och skälla vid minsta misstänkt prassel eller ljud utanför, men faktum är så gick det hela över min förväntan. Det gick hur bra som helst.
Alla av våra resmål bestod av utomhus-aktiviteter. Det blev bland annat Astrid Lindgrens värld, Bjärka Särby urskog, Göta kanals slussar i Berg, Medivi hälsobrunn, Karlsborgs fästning, Läckö slott och Smögen samt en ny camping varje kväll.
Jag vill lova att det var tre riktigt trötta hundar vi hade när vi kom hem. Vi var alla nöjda. Fast röjet tog inte slut. Bilen skulle packas ur och alla saker skulle tillbaka till sin plats. Sally och Tamino skulle badas och göras klara för nästa utställning i Tågarp.
Men när det var klart satt/låg vi i soffan framför tvn och njöt. Vetskapen om att få sova inomhus i den riktiga egna sängen kändes märklig och samtidigt underbar. Det är sådana stunder det är skönt att vara hemma igen.