Efter att Simba ätit klart fortsatte han med lekställningen och såg ut att sträcka på sig. En, två, tre, fyra... flertalet gånger och betedde sig allmänt märkligt i mina ögon.
Vi satte oss ner för att inta vår kvällsmat i godan ro och Simba tycktes inte komma till ro. Han är ganska aktiv i vanliga fall men när han ville finna ro och inte hittade något go plats eller ställning förstod jag att något som pågick för honom.
Han var obekväm och tycktes må ganska illa med sitt flärpande med tungan utanför munnen. Jag kände på honom och tyckte han var spänd över buken/magen. Sambon upplevde att Simbas midja försvann med en svullnad över magen.
Var det något övergående eller höll det i sig?
Det blev under några minuter inte bättre och jag tog då till mig telefonen för att ringa Slöinge och då var klockan 19:45. Magomvridning kunde det vara, men när de igen fick höra vilken storlek han är i så avfärdade man det ganska snabbt. Men som alltid svårt att veta via telefon. Dock oavsett så hade man i Slöinge inte möjligheten att ta emot oss på grund av flera operationer som var betydligt mer akuta. Ett besked vi aldrig fått tidigare. Vi hänvisades till Helsingborg om vi ville att veterinär skulle kolla närmare.
Strax efter samtalet lugnade sig Simba och började plötsligt leka. Hmm.. Hade det gått över, vad det nu var?
Vi trodde att det var över men så snart vi tänkte sätta oss till ro igen vid kvällsmaten så började Simba gny och kom och satte sig vid mig. Lika obekväm som innan leken tog vid.
Inget snack, jag tog telefonen igen och ringde Helsingborg. Klockan var då 20:15. De pratade också om magomvridning och menade att även om det är betydligt mer förekommande hos större raser med större bröstkorg så kan det faktiskt ske även mindre raser. Skulle det vara magomvridning så är det viktigt med snabb hjälp då det kan bli riktigt allvarligt.
Eftersom Slöinge inte kunde ta emot oss var min fråga ganska snabbt om Helsingborg hade möjlighet att ta emot oss och det var inga problem. Vi blev uppmanade att fundera på hur vi ville göra och återkomma när vi i så fall valde att köra.
Vi beslutade oss efter samtalet ganska snabbt att det bara var att packa ihop oss och köra söder ut, vilket vi också meddelade djursjukhuset.
Vi anlände ungefär 21:20. Då stod det enbart en bil på parkeringen. Vi kom in ganska snabbt och fick även snabbt komma in på ett rum. Ja, jag och Simba fick ett rum medan sambon fick vänta i väntsalen.
Simba väntade inte med tålamod och klättrade på mig och försökte finna någon form av ro.
Oväntat snabbt fick vi träffa veterinär och så länge hon inte ville pilla på Simba så var han nyfiken på henne. Annars var hon något läbbigt man skulle hålla sig ifrån. Bitas? Nej, inte han. Men upp i mattes famn däremot även om undersökningsbordet var där han skulle stå.
Veterinären fann att han var öm i övre delen av magen och spänd i övrigt över buken, men samtidigt vem var inte det?
Beslut om att ta blodprov för att kolla bukspotkörten då man misstänkte inflammation utifrån symtomen Simba uppvisat. Ett snabbtest som gav resultat inom en kvart. Sedan ville man ge smärtlindring och något mot illamåendet.
Provsvaret kom tillbaka med fina resultat och det var skönt det. Skulle Simba inte bli bra under dagen idag så skulle vidare utredning och undersökning göras. Annars var det bara att köra med skonkost några dagar.
Skonmaten har han ätit i flera omgångar med god aptit. Kissat och bajsat normalt. Han är lite svår att tyda, men jag tror han är lite öm i magen än. Men jag är glad att han äter och gör sina behov som han ska. Efter inatt är det inte bara han som är lite mör och det är inte heller så konstigt.
Därmed avklarade vi dygnets andra veterinärbesök...