Timmarna har gick och jag kände mig bara totalt handlingsförlamad. Jag bara väntade och väntade.
Ungefär klockan 13:25 ringde äntligen telefonen och veterinären fanns i andra änden. Hon berättade att Simbas blodprover såg fina ut och lika så bukspotkörtelvärdet. Han hade ätit under natten, fått dropp, är mjuk i buken, inte bajsat och inte kräkts. Han verkade pigg och veterinären undrade hur han brukar fungera med maten. Jao, han är ju inte den som varje måltid äter upp det han fått serverat, utan äta lite eller dissa för att vid en annan måltid äta upp och lite till.
Jag fick också frågan om jag ville få hem honom och det vill jag alltid när någon ligger inlagd, men jag vände på det och ville att det är upp till dem egentligen om han får åka hem eller behöver ligga kvar. Veterinären menade på att de inte hade mer de kunde göra ändå nu och eftersom de upplever honom pigg så kunde han få åka hem.
Dock så var han rätt pigg när vi åkte in med honom igår och eftersom vi känner honom betydligt bättre så ansåg jag att vi ville ha hem honom för att se hur han agerade. Så vi kom mer eller mindre fram till att bästa var att vi hämtade honom. Klockan 19 fick vi komma. Flera timmar fram! Puh... Återigen väntan, fast en liten annan variant.
Handlingsförlamningen släppte något och jag kunde äntligen göra saker hemma utan att dega ihop i soffan. Jag fixade att greja i trädgården i en bra stund i det goa vädret. Det var rena terapin att rensa ogräs.
Sedan blev det äntligen dags för att köra och hämta Simba! Äntligen! Han "hotellvistelse" med mat och omvårdnad hamnade på 8911 kr (utan försäkringens inblandning).
Det var så skönt att se honom och få ta med honom hem. Han är så trött, men det är inte heller så konstigt.
Nu hoppas jag att han får vila ut efter det här "äventyret" och att han blir sitt vanliga jag igen. <3