Hur som helst. Vi fick bokat in en ny tid hos en annan veterinär för att få ett andra utlåtande om vad Sallys problem berodde på. Enligt honom jag hade i luren så såg han inte att det skulle bero på Sallys knän och patella.
Idag var det dags för ny veterinär och ett nytt utlåtande. Jag hade förväntat mig nya röntgenbilder, men vi kom inte ens i närheten av det. Veterinären ville se Sally halta eller skutta på tre ben, men självklart när man vill att det ska ske, så sker det inte. Vi provade till och med utomhus där hon främst skuttar. Men inget.
Veterinären såg i journalen att Sallys vikt var stadig och att det var jättebra. När hon sen kände och klämde på Sally så fick jag höra att hon var i väldigt fin form, vilket är väldigt underbart att höra.
Vidare så var det knäna som låg i fokus. Vänster knä hade lättare för att skutta ur sin plats än höger knä. Veterinären trodde absolut att Sallys bekymmer berodde på knäna, då hon varken ömmade eller smärtade när veterinären klämde runt.
Så det blir fortsatt vila för Sally. Men skönt nog utan smärtstillande med tanke på vad det troligen gav i biverkningar förra gången. Samtidigt får vi invänta vår tid hos specialisten den 23 februari. Just nu känns det som en evighet och dessutom med farhågorna om att det kanske blir operation i alla fall, något som vi jobbat så hårt för att undvika. Men nu kanske det inte går att undvika längre. Kanske är det vägen till att Sally ska kunna vara sitt spralliga och glada jag med många glädjerus på gräsmatta och åkermark.
Men än är inget ristat i sten. Nu inleds väntan på tiden hos specialisten.....