Det kändes väldigt konstigt att lyfta upp henne i uppfödarens bil. Men innan de åkte så skulle uppfödarens senaste två tillskott kissas. Två tre-månaders kooikerhanar som var hur söta och goa som helst! Hade jag inte haft en full hundkvot hemma så lätt alltså. Men det gäller ju att vara realistisk och inte bara falla för valpsjukan, som är extremt lätt att hamna i.
När de hade kissat och busat runt en sväng ute i vår trädgård, så lastades dem och jag fick chansen att klappa om Tyra innan hon åkte iväg. Hon både såg och kändes lite orolig.
Jag ska erkänna att hon många gånger retar gallfeber på mig, men att låta henne åka på det viset gjorde att jag snabbt kände saknad. Hon har definitivt en plats i mitt hjärta och det blev ganska tomt efter att hon åkt.
Men hon kommer ju tillbaka och vi kommer ju att besöka henne och hennes valpar. Det är så spännande och jag hoppas verkligen att det blir några goa och fina valpar.
Parningsdagen är genomförd. Hämtasdagen lika så. Nu är det bara valpningen och hemfärdsdagen kvar.