Vi anlände i vad jag anser i god tid och uppenbarligen var det fler som tänkte som jag tidsmässigt, för jag tror alla tänkte dyka in samtidigt. I brist på information, så fick vi stå i två köer av två olika anledningar. Samtidigt som en manade på oss att ta oss fram snabbare för att bedömningarna startat. Lättare sagt än gjort. Jag blev riktigt irriterad.
Från det att vi parkerat så tog det oss en dryg timme innan vi lyckades komma fram till ringen, som givetvis befann sig i andra änden av hela byggnaden ungefär. Jag fick snabbt byta skor, fästa nummerlappen, fylla fickorna med godis och kvickt låta borsten flyga genom Taminos päls och med all hast flyga in i ringen för att det blivit vår tur.
Inte alls de bästa förutsättningarna, trots att vi ändå tyckte att vi anlänt i god tid från början. Jag menar, inte ska man väl behöva anlända flera timmar innan för att i lugn och ro komma dit man ska? Jag anser inte det i alla fall.
Tamino märkte självklart av mitt dåliga humör och jag gjorde allt i min makt för att släppa min irritation. Gick väl hyffsat. Tamino fick very good med kritiken:
”Maskulin hane. Fint huvud. Välburna öron med bra behäng. Lite ljusa ögon. Bra bett och pigment. Kort svans. Lång i länden. Alltför platt buren svans. Bra kropp. Goda vinklar. Fina tassar. Bra pälskvalité och teckning. Välgående. Utmärkt temperament.”
En bra kritik faktiskt och jag tycker att den skulle varit värt ett excellent i stället. Priset överensstämde inte med kritiken, som faktiskt var betydligt bättre.
Sedan blev det Sallys tur. Hon fick very good med kritiken:
”Feminin tik. Rejäl kraftfullt huvud. Välburna öron. Ljusa ögon. Bra bett och pigment. Bra hals. Lång i länden. Platt svans. Välkroppad. Goda vinklar. Bra pälskvalité och teckning. Välgående. Utmärkt temperament.”
Sedan drog vi oss iväg. Jag ville till en fotobutik som enbart hade öppet till kl 14 på lördagen. Fanns massor att titta på och sukta efter. Men inget köp. Vi drog oss vidare med siktet inställt på mat, samtidigt som vi tog oss mot det område vi skulle spendera natten i. En vän, som låtit Tamino para sin tik och som Tamino bodde hos i en månad förra året, hade erbjudit oss övernattning. En egen liten lägenhet i form av ett rum och badrum i boningshusets källare var ett alldeles utmärkt boende för oss och hundarna för natten.
Men först gick vi och tittade i lite butiker. I en av butikerna hörde jag en väldigt bekant röst. Arvingarnas sångare och frontfigur Casper Janebrink. Så görlikt – med göteborgsk klang – att det var skrämmande. Men jag tittade inte upp för att se om det faktiskt var han, då jag inte alls trodde att det kunde vara så. Jag trodde bara att det var en riktigt bra kopia. Men när jag väl vände på mig så såg jag att det faktiskt var han. Kul! Har inte träffat dem på flera år. Mitt socialdansliv började med just Arvingarna.
Klockan var inte mycket när vi hade flyttat in i lägenheten och jag kände att jag behövde något att fördriva tiden med. Vi började med en promenad. Men det var svårt att göra en ordentlig runda när vi båda kände oss helt borta i omgivningen. Men en liten runda blev det och det var skönt att få röra på sig och få lite frisk luft. Tv är också ett bra tidsfördriv, men tyvärr så hade lägenhetens tv inga kanaler. Däremot var den kopplad till en gammal video och där fanns några videofilmer att välja på. Dock var utbudet inte stort och brett, så valet föll på Notting Hill med Julia Roberts och Hugh Grant.
Lite kvällsmat på det och klockan 20 så var jag redo för att sova. Jag var riktigt trött och jag sov väldigt bra för att inte sova i den egna sängen…