Tidig lördagsmorgon. En undran om varför jag egentligen envisas med att ställa ut hundarna for genom mitt huvud precis innan jag tvingade upp mig ur min sömn och den varma, mjuka och sköna sängen. En säng jag spenderat alldeles för kort i under natten. Även om det är strängt i den stunden, så är det ändå värt det någon stans. Jag tycker det är kul att tävla, oavsett om det är utställning eller lydnad eller rallylydnad. Tävlingsidioten i mig får den näring den behöver och jag känner mig nöjd.
Sambon körde hela vägen upp till Göteborg medan jag kunde slumra mig igenom hela resan. Jag kunde inte hålla mina ögon öppna, så det var otroligt skönt att ladda den stunden extra.
Om jag inte minns helt fel så var det snö på marken även förra årets MyDog. På tal om förra årets MyDog så minns jag strulet med att komma in med besökande hund trots att vi har med oss anmälda hundar. Vi började i fel kö och blev lite surigt bemötta och fick byta kö för att vänta lite till. Till årets visste vi ju bättre, så jag kollade upp pris för besökande hund redan i dagen innan och upptäckte att jag kunde få ett billigare pris om jag bokade biljett online. Sagt och gjort så gjorde jag så.
Det är alltid lika skönt att anlända i god tid för att slippa stressa och hetsa upp sig utan i stället ha tid på sig att installera sig, kamma igenom pälsarna, få till sista detaljerna på mig själv.
En tanke som slog mig när jag stod och väntade på Taminos tur. Han vevar sig fram en del och min tanke blev att värma upp honom genom att trava runt. Det resulterade i att han kändes mer fokuserad och samlad i ringen.
Jag var lite nervös, för jag hörde från någon att dagens domare inte var generös med excellent. Men jag och Tamino äntrade ringen tillsammans med tre andra veteraner. Tamino fick excellent med kritiken:
”Bra skalle, välplacerade öron, fina ögon, kunde ha lite mer hals, ngt framskjutet skulderparti, tillräckligt vinklad bak, bra kropp, bra överlinje, platt svans, bra ben och tassar, rör sig ok från sidan, slarvigt fram och tillbaka, välvisad, trevligt temperament”.
Dessutom placerade han sig trea. Inte illa ändå!
Efter ytterligare väntan blev det Sallys tur. När domaren kände igenom henne så uttryckte han sig om hennes päls. Vart hade den blivit av? Jag menade då att hon har rätt mycket päls, men domaren tyckte inte hon hade papillonpäls. Visst, kanske inte den typiska pälsen, men nog är hon en papillon och då måste det vara papillonpäls hon har på kroppen. Visst?
Sally blev den enda tiken i öppenklassen som fick very good och kritiken:
”Tilltalande huvud, välplacerade öron, bra bett, ngt grov i sitt nosparti, tillräcklig hals, ngr framskjutet skulderparti, tillräckliga vinkar bak, bra överlinje, ngt platt svans, kunde vara ngt kortare i länden, bra ben och tassar, kunde ha bättre pälskondition, trevligt temperament.”
Efter att ha blivit klara i ringen med bedömningarna för vår del så tog vi oss en shoppingrunda. Jag har ett tag siktat in mig på en bättre fön. Hade spanat in en via nätet för vad jag tyckte var ett vettigt pris, i stället för att titta på en fön som mer liknar en dammsugare och som dessutom är betydligt dyrare. Jag tog hjälp av en säljare för att få lite ytterligare hjälp. Hon tog sig direkt mot de större och dyrare fönerna, men jag stoppade och framförde att jag var intresserad av en mindre. Jag fick berätta vad jag var ute efter och då kunde säljaren inte rekommendera en liten fön, utan för att få den effekt jag vill åt så var det en stor som gällde.
De hade en vit till ett bra mässpris, men den såg så otroligt tråkig ut. Bredvid stod en läckert lila för tre hundralappar extra. Sambon bredvid mig himlade med ögonen, vad har egentligen färgen för betydelse? Uppenbarligen någon eftersom jag stod och övervägde. Jag kom fram till att det är roligare att använda något man tycker om, snarare än om man inte gör det. Dessutom sänkte säljaren priset på den lila med en ytterligare hundralapp och jag slog till. Jag ser fram emot att använda den och se hur mycket snabbare det går att föna nötterna efter bad. Med mina nuvarande fönar så tar det omkring en halvtimme per hund.
Trötta tog vi oss ifrån utställningsplatsen och hem till en vän i närheten som erbjudit husrum för natten, så vi skulle slippa körning som skulle blivit annars.
Middag, film, mys och så blev klockan läggdags. En ytterligare dag väntade dagen därpå.