Platsläggandet gick inte alls bra. Sally låg bara en liten stund och fick i stället för sig att bita sig själv i rumpan. Sen satt hon upp en stund och började sedan att gå emot mig.
Jag valde då att kalla in henne till mig, för att förhindra att hon fick för sig att gå någon annan stans.
Tandvisningen gick desto bättre, men inte jämfört med debuten. Vi fick en 8:a för att Sally reste sig. Något hon även gjorde under debuten, men då med högre poäng. Sally är väldigt glad över att hälsa på människor och det får hon fortsätta att vara.
Innan det blev vår tur tog jag chansen att starta igång Sally och låta henne utföra sina behov - bajsa. Jag misstänkte att hon inte kunde ligga kvar på platsliggandet just på grund av att det tryckte på lite. Hon är väldigt kräsen när det kommer till vilken plats man kan använda som toa, men efter en stunds sökande hittade hon en bra plats.
Linförigheten kändes helt underbar. Jag hade ögonkontakt med Sally mer eller mindre hela vägen och hon trippade på bredvid mig som ett stort smile.
Läggandet var jag lite orolig över, då hon under träning kunnat antingen lägga sig eller ställa sig på kommando – oavsett vilket av kommandona. Men när jag vände mig om och såg att hon lagt sig så kunde jag knappt hålla mig. Dock står det på mitt protokoll att jag har gett ett dubbelkommando med kroppen och trots att sambon filmade händelsen så kan jag inte se att jag gjort detta. Främst för att sekreteraren stod mellan mig och kameran. Men jag anar att jag gjort en liten form av en nigning.
Inkallandet gav mig ett drag i mungiporna. Sally sprang som skjuten ur en pistol och satte sig - om än lite snett – fot.
Ställande gav mig också ett smile. Liksom läggandet så har jag under träning haft lite bekymmer med att Sally chansar på om hon ska lägga sig eller ställa sig. Men likt läggandet så gjorde hon det hon skulle – ställde sig! Yes!
Apportering gick inte alls. Trots att jag försökt undvika spottandet så gjorde hon det ändå. Sally tyckte att träbiten luktade konstigt och tog tveksamt emot den, men spottade rätt snabbt ut den igen. Rolig nog så när Sally fick se apporten hos tävlingsledaren så följde hon efter henne i stället för att sitta kvar hos mig. Sally kunde knappt bärga sig. Haha! Jag
hörde en kommentar – förmodligen från domaren – att hon var leksen.
Hopp över hinder gav mig en klar revansch sen debuten! Sally kom susande över hindret på mitt kommando och satte sig grymt snyggt fot! Det innebar vår första 10:a!
Helhetsintrycket fick vi en 8:a på och kommentaren: arbetsvillig.
Sammanfattningsvis så fick vi ihop 130 poäng och en 9:e placering av 9 startande. Jag är så fantastiskt nöjd! Så nöjd trots att vi idag fick 3 poäng mindre än på debuten. Men känslan som jag hade på banan är totalt oslagbar!
Mina guldkorn idag är:
1. Linförigheten – Sally hade ögonkontakt med mig största delen av vägen.
2. Läggandet – Sally la sig!
3. Inkallandet – Sally kommer som ett skott och sätter sig – nästan – fot!
4. Ställandet – Sally ställde sig!
5. Hopp över hinder – Klockren – och vår första - 10:a!
6. Att jag är otroligt nöjd över vår insats, trots att det gav 3 poäng mindre än debuten.
En annan sak som hände idag på tävlingen var att jag fick chansen att prata med några domare, bland annat den domaren som dömt mig. Jag har funderat bland annat över hur man blir domare och tog chansen att fråga. Han berättade allmänt om domarrollen, vägen dit, vilket förhållningssätt han själv har i tävlingen och hur han fokuserar på ekipaget på banan utifrån regelverket och lämnar allt annat utanför fokusområdet. Det var väldigt spännande och givande att lyssna på.
Jag fick med mig en respekt gentemot domarna, då jag även fick berättat för mig att de ställer upp för att de tycker att det är roligt att döma och att den lilla ersättning de får är obetydlig. De gör det möjligt för mig att tävla och bli bedömd, för att jag tycker det är kul att tävla. På så vis kan man säga att jag som tävlande och han som domare sitter i samma båt, om än i var sin ände.