Idag var det dags för den ena. En dubbelstart i Halmstad som bara Maximus fick följa med till.
Rallyträningen har inte varit i så stort fokus, så mina förväntningar på att det skulle bli några höga poäng hade jag definitivt inte.
Första starten hann jag fram till startpunkten innan jag fick lov att träda in på banan. Då försvann Maximus nos ner i backen fullständigt. Han är dessutom mycket uppmärksam på omgivningen. Vi gick in ändå, för jag blev stressad över att ta för lång tid på mig att gå in. Fokus och kontakt låg någon helt annan stans än mellan Maximus och mig. Mer korrekt mellan mark och Maximus.
Med erfarenheten jag fick med mig från förra tävlingen så inväntade jag när det kunde vara läge att dra fram leksaken. Precis innan 4:e skylten påminde domaren mig om det. Jag ville få fram leksaken när det glimtade till och plötsligt kom tillfället och leksaken drogs fram.
Vid i princip varje ögonblick som han gjorde det jag önskade, dvs hade kontakt med mig och följde med mig, så lekte vi. Jag följde banan men gjorde inte momenten som stod utan tog sånt som kändes enkelt och kul att göra. Snart upptäckte jag att jag hamnat vid en skylt jag redan varit på. Jag tappade bort vägen totalt, men hittade den snabbt igen. Tur och tack för att banan är numrerad.
Jag funderade på hur jag kunde gjort något annorlunda. Bortsett från att ha tränat och på så sett förberett bättre. Men kunde inte komma fram till något.
Till nästa bana tyckte jag att Maximus kändes något annorlunda jämfört med första banan. Lite mer kontakt. Kändes lite mer bekväm och svansen låg betydligt mer över ryggen i en fin båge.
Kontakten och fokuset låg under banan mer på mig, även om den sviktade stundvis. Mycket nosande och omgivningen behövde inspekteras emellanåt. Jag fick kämpa hårt för att få hans uppmärksamhet. Men när fokus och kontakt låg på mig så var jag den gladaste och spralligaste matten jag kunde bli. Han såg då så glad och nöjd ut och det gjorde mig ännu gladare.
Vi fick behålla 23 poäng och vår första poäng. Även om den är blygsam. Känslan jag hade på banan kändes betydligt mer värd än vad poängen gör. Jag vet vad jag behöver göra till nästa tävling, som inte är så långt borta i tiden. Sedan är ju grabben inte så gammal än. Snart 17 månader, så jag har egentligen inga höga krav mer än på mig själv.
Jag känner att jag vill nämna att jag hann med att vara social och att jag hade väldigt trevligt under våra samtal. Du vet vem du är ;)