Jag anlände som jag lovat en kvart innan samlingen skulle ske och fick information om att jag skulle skriva för lydnadsklass 2 och elit. Jag fick leta upp lite pennor att stoppa på mig, ifall någon av dem skulle strejka under bedömning.
Jag höll hårt i de båda pärmarna och insåg att jag även skulle vara med i lottdragningen och då skriva nummer på protokollen, så vi visste startordningen. Sen fick jag även veta vem som skulle vara tävlingsledare för de båda klasserna och att Jenny Wibäck skulle vara domare.
Väl på tävlingsplan kände jag att jag behövde vara som en igel på Jenny, vilket behövdes om jag skulle kunna höra hennes kommentarer som jag skulle skriva ner. Det gällde att vara på alerten - lyssna, minnas, skriva och vara igel. Och för egen del - se, lyssna och lära.
Jag må säga att det vart riktigt matnyttigt att delta som icke tävlande och se det hela från en domares perspektiv. Det avdramatiserade tävlandet en hel del och egentligen finns det inget att vara nervös eller orolig över.
Utifrån de som tävlade så insåg jag vikten av att släppa kraven på att prestera, att hålla humöret uppe oavsett vad ens hund hittar på, att veta att allt hänger ens egna inställning, att läsa på om hur man bedöms och vilka avdrag man kan så samt hur man kan rädda upp poängen och framför allt så är det viktigaste är att ha roligt ihop med sin hund på tävlingsbanan.
Vi hade verkligen tur med vädret. Det såg ut att hänga regn i luften, så jag var förberedd på skurar. Men det var uppehåll och även en stunds solsken. Dock när det var prisutdelning så kunde inte vädergudarna hålla sig längre - även om de försökte hålla emot - så började det droppa och när prisutdelningen var över så vreds kranarna på ordentligt. Puh!
Även om jag nu är helt slut i knoppen så hade jag det riktigt trevlig på tävlingen som skrivare. Det var verkligen intressant att få följa Jenny i hennes bedömning. Jag har tävlat för henne själv och jag ser fram emot att ha henne som domare igen - oavsett om jag ska tävla eller skriva.
Jag kan även säg att jag ser fram emot att själv äntra tävlingsbanan igen med en ny erfarenhet och kunskap, som jag även hoppas på att få fler chanser till att utöka ännu mer. Att tävla är en sak och att vara funktionär på en är en annan, men båda bidrar till två sätt att uppleva en tävling.