Allt som gick att förbereda dagen/kvällen innan hade jag gjort, så allt gick relativt smidigt även om jag körde hemifrån nästan tio minuter senare än jag planerat. Lite tankning och sen raka spåret till Helsingborg där jag skulle hämta upp en vän för samåkning till Eslöv.
Fredagen i Eslöv hade varit väldigt regnrik vilket hade skapat problem på parkeringen. Leriga problem. När vi anlände så fick vi köra in på start/landningsbanan och parkera. Regnet hotade i de mörka molen ovan oss och solen syntes inte till.
Vägen till vår ring var allt annat än trevlig. Blött och lerigt. Inte helt oväntat dock. Jag hade utrustat mig med gummistövlar men mina svarta och rena satinbyxor blev inte så rena. Fulla med tassavtryck. Vilket också innebär att grabbarna – Simba och Tamino – inte såg så rena ut heller.
Suck….. Jag hade rena hundar när jag tog ut dem ur bilen. Skulle jag ställa två till synes otvättade pojkar framför domaren? Jag gjorde mitt bästa att försöka rengöra med handduk, vatten och borste. Lite bättre blev det, men jag var inte helt nöjd. Jag hoppades på att domaren hade överseende med situationen och underlaget från bilen. Jag borde inte vara helt ensam om problemet. Många löser ju problemet med att ha vagnar eller strollers. En stroller kommer nog hamna på min handlingslista, så småningom när ekonomin håller för det.
Efter några valpar i både han och tikklassen blev det Simbas tur. Inne i ringen insåg jag att han var ensam i juniorklassen. Katalogen hade jag hoppat för att spara lite ”onödiga” utgifter.
En sprallig och glad kille mötte en vänlig domare. Jag förstod inte hur hon hann med att bedöma Simbas rörelser för det var knappt jag kunde.
Simba fick kritiken:
”9 ½ months old. Still very puppyish. Correct head and expression. Correct skull and muzzle and ears and bite. Would like a little bit more neck. Correct topline and tailset. Strong chest. Correct angulation. Moves well. Correct coat for age.”
Det resulterade i excellent och ck, samt etta i klassen. Wow!
Med få hundar blev det ganska snabbt Taminos tur. Samma konkurrerande veteranhane som på Öland – en champion. Ytterligare en hane var anmäld, men dök inte upp.
Tamino fick kritiken:
“10 years old in exc condition for age. Still very elegant. Correct head and expression. Correct ears and bite. Exc neck, body proportions chest and angulations. Correct feet. Correct coat presentation. Moves very well.”
Med den kritiken fick Tamino excellent. Wow! Vi fick springa ett varv till i konkurrensen och den yngre hanen tog första platsen, igen. Men båda två fick ck! Wohoo!!!
Det innebar att jag skulle ha in både Tamino och Simba i placeringen för bästa hane. En känsla jag hade fått redan innan bedömningen hade startat för dagen. Tacksamt nog ställde min samåkningsvän upp på att gå med en av grabbarna. Hon fick ta Tamino och jag tog Simba.
Utöver mina grabbar fanns den andra veteranhanen och en unghund/öppenklass.
Championveteranen blev bästa hane, unghund/öppenklass tog 2:a platsen med cert, Tamino blev 3:a med reserv cert och Simba 4:a.
Helt underbart!
Jag har känt mig lite kluven till att ställa Tamino då det enligt mig inte gått så bra. Very good har varit alldeles för vanligt och med det känns det hopplöst med att jaga hans cert till championatet. Lite måttstock för helgen blev det för mig. Fortsätter både excellent och ck att utebli så kunde jag i princip pensionera Tamino trots att jag själv tycker att han är så otroligt fin och verkligen önskar att han blir champion. Dagen gav mig lite nytt hopp om att det inte är omöjligt. Så länge Tamino orkar med.
Hemma stod sambon klar med varm grönsakssoppa. Jag var sömnig redan i bilen när jag närmade mig hemmet. Jag hamnade i total koma efter maten. Det tar på krafterna med utställning, det är kämpigt och humöret kan ta sig en redig tur med berg-och-dal-bana. Men tusan vad kul det är när det går BRA!
Nedan ser ni bilder på grabbarna med sina fina rosetter!