Vid läggdags i vanliga fall brukar Sally få en liten portion mat. Finns anledningar till det som jag inte går in på nu. Hon brukar alltid vara väldigt angelägen till att få den och kan sitta i köket och vänta på den. När maten väl serveras går det undan, men inte igår. Trots att hon fick tillåtelse så satt hon bara och glodde på mig. Inte en blick på maten eller någon hastig slukning av densamma. Jag lyfte skålen och höll den nära henne utan att ställa ner den på golvet. DÅ helt plötsligt försvann maten ner.
Vid kvällskissen var hon motvillig till att ta sig ut och ens röra på sig. Hon smackade med tungan och såg lite besvärad ut. Jag misstänkte magen och tänkte att det kunde släppa.
När jag vaknade i morse och såg Sally förstod jag snabbt att läget inte hade förändrats. Hon såg fortfarande besvärad ut och skakade. Jag kände igenom henne och hon reagerade på ett ställe i ryggen när jag gav tryck där. Nope, inte magen utan ryggen. Jag fick en minnesbild bakåt till kvällen innan när hon hade gjort mig sällskap framför datorn i mitt knä. Mest på kontorsstolen låg hon placerad mellan mina ben. Då Simba fick för sig att massakera en bädd, så blev jag tvungen att flytta på mig och lät Sally ligga kvar. Duns! Jag vet inte om hon ramlat ner eller om hon hoppat ner, men på golvet stod hon.
Efter att jag försökt få henne att morgonkissa utan lycka, så ringde jag travbanekliniken. De var väl lite inne först på om jag kunde avvakta till morgondagen, men eftersom jag inte kan få damen till att kissa och ännu mindre bajsa i nuläget så kändes det inte riktigt bra. Tyvärr hade de ingen ledig tid, så det fick bli djursjukhuset i Slöinge. Skönt nog skulle jag hinna med mitt jobb innan det blev dags att åka dit. Eller om jag hellre ville ha en akuttid. Ha! Nope, ingen akuttid för mig.
Klockan 14:15 fick vi komma in till veternär som kände igen mig. Aldrig bra på ett sånt ställe, för att det indikerar att man är där ofta. Inget ställe man vill vara stamkund på.
Jag berättade om Sally, händelsen och veterinären kunde se att vi varit inne senast i maj för samma anledning. Hon hann inte ens klämma på Sally innan det konstaterades att det var dags för en CT för att närmare se vad som pågår.
Tid för CT fanns redan under morgondagen och Sally blev inbokad. Sally blev även inskriven och fick inte följa med mig hem.
När veterinären undersökte Sally närmare så verkade det som att där kanske finns fler diskbråck eller att det misstänkta diskbråcket hon har var det som smärtade. Hon tjöt till.
Lilla underbara Sally. <3
Min mamma har många gånger sagt att jag borde låsa in hundarna i ett vitrinskåp, med tanke på hur ofta det blir veterinärbesök. De är ju så sköra och går lätt sönder att man endast borde få titta på dem. Skämtsamt förstås, men nu känns det som att det ligger lite i det. Ser nästan lite framför mig hur jag tar ut en vacker porslinshund ut för lite lydnadsträning. Ett hopp över ett hinder och en flisa går, ja, i bästa fall. Annars helt i kras.
Nu blir det väntan på hur Sally svarar på behandlingen och vad CT visar....