Tyvärr åkte jag på en huvudvärk och dök rakt ner i sängen så snart gästerna övergivit oss. Trots någon timmes sömn och tabletter ville det inte släppa. Jag fann då att jag hade spänningshuvudvärk som hade sitt ursprung i ena sidan av nacken. Jag har hört att massage i nacken skulle kunna hjälpa. Efter att sambon gjort ett tappert försök så gav jag upp. Jag bäddade då ner mig helt för natten och lyckades trots smärta och obehag att somna. Jag vaknade - smärtfri - till vid midnatt när sambon la sig och efter två timmar var jag klarvaken.
Jag tyckte att det var meningslöst att försöka somna och bara ligga och vrida mig, så jag gick upp. Ett glas mjölk, igång med tvn och datorn och där satt jag och mös i två timmar. Då var det skönt att somna igen.
Det var rätt skönt att den inofficiella rallylydnadstävlingen i Varberg jag hade anmält mig till inte skulle börja förrän vid middagstid.
Vi anlände i god tid, men av någon anledning - som vi inte fick reda på - var det hela försenat och vi kunde inte hitta var på den angivna adressen vi skulle hålla hus. Efter en del letande kunde vi till slut komma till rätta.
Vi var totalt tio anmälda och en som efteranmält sig. Så med tanke på den lilla grupp vi var till nybörjarbanan så tycker jag att det hela kändes oorganiserat och ostrukturerat. Det var några få som var anmälda till fortsättningsbanan.
Jag och Sally hade startnummer sex. Något som Sally inte brydde sig om, hon ville köra direkt och inte en sekund senare! Jag ville inte trötta ut henne - även om hon bönade och bad om det - men valde att värma upp lite, så hon var med på mina noter.
Jag var ganska nervös trots att jag var väl medveten om att resultaten ändå inte räknas, men jag visste också vilken effekt min nervositet kan ha på Sally och jag fick snabbt ställa om mig och tänka att vi bara tränade och att vi har roligt.
Vi hann nog göra halva banan innan jag kunde känna att jag trodde på min tanke om träning, för det var omkring då jag tyckte att Sally följde mig fint och mer som jag ville.
Efter målgång funderade jag på hur det hade gått, men jag fick vänta en stund på resultatet som delgavs när alla gått igenom banan. Domaren ropade upp en Sally på femte plats och 85 poäng. Jag gick fram och mottog papper och liten pris-godispåse. Men det kändes märkligt. Det blev dessutom ännu märkligare när jag hörde mitt namn ropas upp. Hmmm...
Visade sig att jag hade hamnat på en andraplats med 92 poäng och att personen Sally hade kommit på en femteplats. Så tokigt det kan bli! Men det kändes mycket bättre kan jag lova. Andrapriset bestod av en trevlig bok "Friskvård för hund" av A. Falkenberg och K. Yllö. Minuspoängen berodde på några sneda sättande och korvariga nosningar. Något vi får träna på till nästa gång.
Sen bar det av hem till pappa för att byta över bilens vintersulor till vårsulor. Vårsulorna... eller kanske rättare sagt löparskorna för det var tusan vad pigg bilen blev! Vårkänslor på hög nivå - även för bilen! ;)