Det hela började egentligen onsdags då han skrek när jag lyfte upp honom i min famn. Något som han inte gjort innan.
Idag fick jag sms från min syster som agerat hundvakt om att han frenetiskt slickade sig i rumpan. Så när jag kom hem och tog ut honom för att kissa, så såg jag att hans rumpa såg mer rosa ut än den vanligtvis brukar göra på avstånd. Jag undersökte det närmare och såg att det kom ut något vitt från analöppningen. Men när jag tittat lite till insåg jag att det inte var analöppningen utan ett extra mystiskt hål.
Jag ringde snabbt upp veterinär, förklarade läget och fick komma in på en akuttid. De sa att det var många som skulle komma och att jag kunde få vänta en stund. Jag anlände ungefär klockan 16.25. Efter en timme blev jag inropad, men fick ändå inte komma in då en katt vid namn Bosse fick smita före. Jag tror inte han kom ut därifrån levande sen....
Sedan fick en getingstucken hund också komma in innan mig, men han såg illa ut efter 15-20 stick.
Klockan 18 blev det äntligen min tur. Vi kom in i ett undersökningsrum och det besöket där varade bara några minuter. Sen tog de vidare Tamino för att göra det de skulle. Jag fick gå ut i väntrummet igen och vänta lite till.
Snart kom en glad Tamino tillbaka ut i väntrummet, men det varade också bara en liten stund. Han fick en krage på sig och den blicken han gav mig då sa en hel del. "Men matte, snälla, det är ju pinsamt, ska det verkligen vara nödvändigt."
Sköterskan som kom ut med honom berättade att han haft en kanyl i ett av frambenen och att de låtit bli att raka. Mycket tacksamt, då jag flera gånger sagt att jag skulle till utställning med honom - men jag kan ändå inte ställa ut honom. Han hade fått i sig två olika preparat, där det ena har 28 dagars karens. Dessutom ska vi fortsätta att ge honom det ett par dagar, samt ett annat.
Medan vi väntade på att veterinären skulle komma ut och prata med mig om ingreppet, så fick jag passat på att betala. En dyr historia! Glöm då inte de två preparaten som vi måste inhandla, de ingick inte. Jag bad också om ett intyg för att kunna få tillbaka anmälningsavgiften på de båda utställningarna som han inte får delta på. Jag kan upplysa om att det kostade 165 kr för att kunna få tillbaka 740 kr.
Paniken spred sig något i kroppen - tänk om han inte ens får följa med in på området i morgon! Så sambon ringde upp ansvariga för utställningen och Tamino är välkommen som åskådare. Puh - tur det!
Klockan 19 kunde jag packa in mig och Tamino i bilen och köra hem. Väl hemma så är det väldigt synd om honom, för han ligger och piper och låter väldigt ynklig.
Jag är väldigt trött efter två och en halv timmes väntan, men framför allt efter att ha sett flera gå ifrån djursjukhuset ledsna, gråtandes och förtvivlade. Jag kunde verkligen känna deras sorg och verkligen tänka mig in i deras situation - en dag som kan hända alla djurägare och värst av allt även mig. Men jag är glad att gick in med en glad Tamino och åkte hem med en glad Tamino, trots halskragen.