Två veckor har gått sen dess, men idag kom en ny chans att ta det däringa förstapriset. De senaste två åren har vi varit på utställning första maj i Smålandsstenar, men i år hade de ingen utställning. Utan har förmodligen satsat på att ha lydnad, rallylydnad och agility i stället. Jag valde att anmäla mig och Sally till lydnadstävlingen.
I stället för att fira valborgsmässoafton med att besöka staden och deras brasa, så valde jag att hellre göra en genomkörare av Sally för att kolla av att allt fortfarande satt där det skulle och det gjorde det.
Väl på plats på tävlingen blev det lottdragning om platserna och av elva startande fick jag och Sally startnummer 10. Jag verkar ha en tendens att få tag på de sista startande, trots att jag tror att jag skulle haft en bättre förutsättning med att starta bland de första. Att starta upp Sally inför platsliggningen och sen låta henne vänta på vår tur känns inte riktigt optimalt.
Sally låg till min stora glädje ner hela platsliggningen. Dock hade jag ett stort orosmoment till vänster om mig. Den tävlandes hund började rulla runt på sin plats och dess Matte försökte med små diskreta lockande att få hundens uppmärksamhet. Vad hon kanske inte räknade med var supersociala Sallys totala uppmärksamhet. Jag bönade och bad att Sally inte skulle resa sig och bege sig till den här kvinnan som lockade så trevligt. Sally låg i alla fall ner hela tiden, även om hon fick avdrag för att hon sett ut att krypa fram något. Dessutom satte hon sig upp när jag ställt mig vid henne, något vi också fick avdrag på trots att jag trodde att det gick obemärkt förbi. Poäng: 7, med kommentar: Kryper, sitter före kommando.
Jag trodde att tandvisningen skulle ske i vanlig ordning direkt efter platsliggningen, men icke. Jag funderade en bra stund på när man skulle ha den då och fann till slut att den genomfördes innan man påbörjade linförigheten. Sally kan aldrig sitta stilla när domaren kommer och ska kolla hennes tänder. Helt hopplöst. Hon tyckte det var superkul att någon kom och hälsade på henne, så stilla var det sista hon var. Poäng: 8, med kommentar: Står.
Jag tyckte att linförigheten fungerade fint, minst lika bra som sist. Poäng: 7, med kommentar: Luft, växlar position.
Läggandet, där jag ändrat sen innan förra tävlingen från att ha haft handtecken till att köra ordkommando, gick hur bra som helst. Poäng 9, med kommentar: framföring.
Inkallningen började fint. Sally satt snällt kvar och vid kommando kom hon flygandes. Men efter halva sträckan såg hon inte längre mig utan siktade på tävlingsledaren som stod mellan oss. Tävlingsledaren hade under tandvisningen tagit sig friheten att hälsa på Sally, något jag tror kan ha varit avgörande för att Sally sätter av till henne i första hand i stället för mig. Jag misstänker också att tävlingsledaren haft ögonkontakt med Sally innan jag kallade.
Sen fick hon fnatt, totalt. Hon flög rundor över gräsplanen och såg inte ut att vilja stanna. Jag blev arg, lämnade min plats och skulle till att stoppa henne och tala om att sånt beteende inte var acceptabelt när vi jobbade. Jag fick stopp på henne efter några vändor och jag tror också att mitt meddelande gick fram. Poäng 0, med kommentar: rusar runt.
Jag vet inte om jag hann släppa min irritation innan ställandet, troligen inte. För efter mitt kommando trodde jag att hon blev stående, men när jag vände mig om så inser jag att hon följt efter mig. Poäng: 0, med kommentar: Följer efter.
I mitt inre gav jag upp. Jag vet att vi kan och att vi har alla förutsättningarna för att lyckas och min stora förhoppning var att lyckas idag. Utan att ha tittat på resultaten som domaren gav, så visste jag att det var att fetglömma ett bättre resultat idag än förra gången.
Apporteringen som varit en av våra svagheter var minsann ingen svårighet idag. Hon tog emot den och höll tiden ut. Poäng: 10.
Även hopp över hinder gick som tränat. Något slarvigt avslut. Poäng 8,5, med kommentar: ingång.
Helhetsintrycket: 7,5 poäng med kommentar: Bra samarbete men lite okoncentrerad.
Eftersom jag var näst sist ut, så hade jag möjligheten att se hur det gick för de andra ekipagen. Många debutanter, några avstod både ett och två moment och poängen var inte höga. Med tanke på att jag vet att vi kan, så såg jag en stor chans att för en gång skull lyckas även pallmässigt.
Men allt bara föll. Guldet blev till sand... 116,5 poäng (tredjepris) och en 8:e placering av 11 startande.
I det stora hela var det en bra tävling, bra arrangemang och man var noga med att ingen annan än tävlingsekipaget, tävlingsledare, domare och sekreterare fanns på tävlingsplan och att övriga fick hålla sig på behörigt avstånd. Ändå så vid prisutdelningen fick alla motta en utvärdering. Det tyckte jag var bra, för då kunde jag framföra de saker som jag hade önskat och vad jag tyckte det fanns brister i.
Det jag tar med mig från denna tävlingen är att jag måste bli bestämd över när och vilka som får hälsa på Sally innan och under tävling. Sally är verkligen inte den som bestämmer över vilka trevliga människor hon ska hälsa glatt på och att jag äger ensamrätt på den frågan.
Jag hoppas att jag hinner släppa all den besvikelse jag bär med mig nu här efter och att jag laddar om och tar nya tag inför nästa tävling på lördag. Som jag skrev innan, så vet jag att vi kan och att vi kan ta oss långt.
Bäst att påbörja återhämtningen, för det tog hårt idag....