Jag vet att både Matte och jag sagt det tidigare, men det tåls att sägas fler gånger. Det är riktigt kul med tävlingslydnad! Igår hade vi det tredje kurstillfället i individuell tävlingslydnad med vår kära Hanna. Snacka om att vi kommit långt bara på dessa få gånger. Med kombinationen av Hannas kunskap och superduktiga instruktörskap, min skicklighet samt Mattes lättlärdhet och kunskapssvamp så känns det som att vi har goda förutsättningar till att komma långt. Matte och jag känner oss väldigt lyckosamma att få gå och träna hos/med Hanna. ;)
Det är en vecka kvar till vår tävlingsdebut i tävlingslydnad klass 1 och vi har många moment som sitter fint, trots att en del finslip inte skulle skada. Dock är dessa något vi inte kommer att jobba med precis inför denna tävling. Jag menar, vi behöver inte golva alla redan första tävlingen utan vi ska köra för att det är roligt och spännande. Om vi får framgångar är det bara en bonus. =)
Däremot har vi några moment som vi behöver jobba med för att ens få poäng på dem. Apporten är en svaghet. Matte och jag är inte riktigt överens om hur den ska genomföras. Jag vill gärna döda den med mina farliga tänder, något som Matte inte tycker behövs alls då hon menar att den redan är död. Jag förstår inte att hon inte kan se det jag ser. Ibland gör jag som Matte tycker och ibland på mitt sätt. Ja, ni ser säkert vårt problem där.
Ställandet tycker jag är krångligt. På Mattes kommando ska jag bara frysa till is ståendes, medan hon fortsätter fram utan mig. Hallå! Hon kan ju inte bara överge mig så där! När jag pratade med henne om det, så säger hon att det är självklart att hon kommer tillbaka till mig efter en stund. Jag tvivlar dock på det, då både Matte och Husse har en tendens att bara försvinna så jag måste leta upp dem. Det känns lite otäckt att de bara försvinner eller
går ifrån mig. Men det kanske är en vanesak.
Även om jag tycker att det ska gå bra för oss på tävlingen, så känner jag verkligen inte för att träna idag – även om Matte gärna vill och försöker febrilt få mig till att vilja också. Men det är liksom lite varmt, så jag pallar liksom inte. Dessutom känner jag mig lite sliten efter kvällens kurstillfälle igår.
Men vet ni vad som hände då? Matte satte sig ner och tränade med Tyra i stället! Då kunde jag inte låta bli, jag var tvungen att försöka bryta mig in mellan dem och visa Tyra hur det hela skulle gå till! Men det fick jag inte. Först när Tyra hade fått jobba hur länge som helst och fått massor med godis, så fick jag tillslut visa upp det jag kan. Matte verkar vara lika nöjd med oss båda. Tur det!
See you later! // Sally