Sedan dess har jag haft mina hökögon på honom. Dock tog jobbet rätt mycket tid under resten av veckan så jag tyckte det var svårt att få en uppfattning om lillgrabben. Han verkade precis som vanligt. Men plötsliga små ögonblick fick jag en annan uppfattning och de var så korta att det var svårt att tolka det som något annat än att han var bra.
Jag tänkte att det kunde ta någon dag för honom att återhämta sig.
Idag dök ögonblicken upp igen och det blev allt mer tydligt för mig. Bugningarna förekom fortfarande. Avföringen gick från fint till att bli så kladdigt att det fastnade fullständigt i pälsen. Frukosten nobbades trots att han fick smarrigt blötfoder. Han är pigg men något dämpad i sitt allmäntillstånd. Även om han i övrigt verkade som vanligt, pigg, viftar på svansen och aktiv med full fart. När han dessutom lade en "pizza" i trappan vid två-tiden på eftermiddagen, då ringde jag Slöinge.
Jag fick snabbt försöka förklara för veterinären jag insåg hade svarat. Hon var inne på att Simba behövde dropp och ville att vi skulle komma in. Samtidigt verkade de ha rätt mycket att göra, men veterinären uppmanade mig att komma in vid klockan fem.
Vi var på plats vid fem och fick då veta att vi tyvärr behövde vänta då veterinärerna skulle in på ett akut kejsarsnitt. Vi väntade snällt i bilen i ungefär 1,5 timme, tills en djursjukskötare kom och hämtade oss. Henne känner vi väl igen och hon vet mycket väl vilka vi är. "Nej, är det ni?" Jo, tyvärr...
Kejsarsnittet hade gått bra och fem valpar hade fötts.
Jag fick igen försöka förklara vad som hänt och vad vi hade gjort i Helsingborg och att Simba fortfarande inte blivit bättre.
Veterinären undersökte en mycket ovillig Simba, som var stressad även under tiden vi väntade. Han skakade redan när vi kom in i receptionen. Utan hjälp från djurvårdare som brukar assistera så fick jag steppa in, vilket jag var tacksam för att jag fick. Simba höll sig ändå till mig och visade inga tendenser till att bitas, som veterinären var lite orolig för. Han är ju ändå en papillon som hon sa. Jag anser att mina hundar ska vara vana vid hantering och ibland behöva göra saker de inte vill som måste göras. Veterinären menade på att min hund ändå har en bra ledare och att hunden godtar att göra sånt den inte vill utan att bitas. Vi har alltid fått höra att papillon bits och alla veterinärer verkar förvånas över att våra inte gör det.
ingen feber. Magont kan misstas och vara ryggont, men så var det inte för Simba. Han ömmar i magen och lite spänd i buken. Han var inte märkbart påverkad för en okänd. Men något är ändå inte helt som det ska.
Veterinären ville lägga in honom för dropp eftersom han inte hade svarat på den andra behandlingen från Helsingborg. Fan... Men som veterinär sa så var det mest för att jag skulle slippa köra fram och tillbaka. En kateter sattes in och blodprover togs. Man tog prover för blodet, lever/njurar och något mer samt ett nytt för bukspottkörteln.
Man tog ett snabbtest för bukspottkörteln i Helsingborg, men det var negativt. Tydligen så en inflammation i denna visa sig senare på prover.
De lämnade oss på rummet och efter en stund trodde jag nästan de glömt bort oss, men då kom en djursjukvårdare och skulle ha in Simba på röntgen. Verkade vara lite personalbrist för jag fick frågan om jag kunde hjälpa till med Simba. Inga problem ju - jag har ju vanan inne.
När jag lämnade byggnaden så hade jag fortfarande ingen diagnos eller misstanke om vad som stod fel med Simba. Men jag fick ändå lämna den utan honom. Veterinär hör av sig i morgon.
Hans första inläggning och jag hoppas han håller sig frisk som en nötkärna framöver. Innan dess behöver han återhämta sig och läka och så snart som möjligt hoppas jag att vi får hämta hem honom. Det är redan så tomt utan honom........