Sally har en egenhet där hon gör ett skutt samtidigt som man lyfter henne. Något som man behöver vara beredd på. Senaste dagarna har jag noterat att hon inte gjort det där skuttet och igår kväll noterade jag mer...
Inte nog med att hon inte skuttade, hon kändes tung. Jag klämde igenom henne. Hon var redigt svullen över buken. Kände jag över revbenen så var hon ändå inte fet. Hennes midja och underlinje var i linje med bröstkorgen.
Jag hade egentligen bäddat ner mig för natten, men hennes buk störde mig. Jag gick upp och vägde henne - eller ja, oss båda först och mig sedan för att notera skillnaden som då skulle vara hennes vikt. Jag tog tempen 38,3. I övrigt var hon precis som vanligt, sprallig och glad med en viftande svans. Hennes rörelser verkade vara påverkade av den svullna buken, men hon rörde sig frivilligt. Provade att gå ut med henne på tomten för att se om det var nödigt, men det var bara pinkigt.
För min egen sömn så ville jag kontakta veterinär. Men läget kändes ändå inte så akut att det inte kunde vänta till idag.
När klockan slog 7:30, ringde jag travbandekliniken. Märkligt att berätta att hunden är pigg och glad, äter och dricker, bajsar och kissar som hon ska, men att hon har en svullen buk som oroade mig. Travbandekliniken tyckte jag skulle åka in innan helgen, men hade själva inte möjlighet att ta emot mig utan hänvisade mig till djursjukhuset i Slöinge. Jag ringde snabbt upp dem och de höll med om att Sally behövdes undersökas.
Jag fick en akuttid 8:30, vilket gjorde att jag inte kunde börja jobba som jag tänkt utan i stället köra hem, hämta Sally och dra till Slöinge. Tur nog var jag tidig för de hade stängt av av- och påfarten för trafik och jag fick köra längre än tänkt.
Tempen och vikten hann tas innan veterinären gjorde oss sällskap. Tempen 38,1 och vikten 4,3. Med den vikten vill jag påstå att Sally gått upp i vikt, men som sagt inte på grund av övervikt.
Veterinären kunde också konstatera Sallys svullna buk. Hennes löp är på gång när som helst, om inte det redan är igång. Svår dam att säkert veta. Veterinären ville ha blodprov, röntgen och ultraljud.
Röntgen visade inte så mycket, mer än att tarmarna innehåller lite bajs. De kunde se lite fri vätska i buken. Inga tumörer. Blodproverna fick jag vänta typ en timme på och ordet albumin kom upp. Sally läcker alltså vätska, precis som Tamino. Dock vet man inte varifrån det läcker. Min första tanke var att skulle vi verkligen behöva gå igenom samma karusell igen med samma sjukdom. Räckte det inte med Tamino? Är det ärftligt om nu båda har det? Musten gick ur mig.
Sally fick mat, man ville ha kissprov och nytt blodprov skulle tas 1,5 timme senare.
Jag bara såg förmiddagen försvinna och dessutom började jobbet att bokstavligen att kalla på mig. Jag blev bara allt mer stressad av vetskapen om vad jag hade att göra innan jag hade två tider att passa framåt den senare eftermiddagen. Slöinge fick helt enkelt behålla Sally och göra de tester som behövdes och jag kunde dra igång med min arbetsdag.
Jag tänkte börja jobba 7:20, men startade i stället 10:30. Något som krånglade till det ganska duktigt då jag får trängas med handlingssugna kunder inför midsommarhelgen.
Veterinären skulle höra av sig angående de fler blodprover man tog, men eftermiddagen gick och jag hörde inget. Så jag ringde upp innan risken för att de skulle sluta för dagen tog över. Urinprovet och njurprovet visade inget. Däremot hade hon ett kraftigt förhöjt värde på en gallsyrabelastning. Trots att jag googlat det har jag än inte blivit klok på vad det innebär. Man tror i alla fall att tarmen är boven i det hela, precis som med Tamino.
När jag hämtade henne var hon lite dåsig. Märkligt tänkte jag då det inte skulle vara något mer än prover som skulle grejas. Väl ute lade jag märke till att pälsen som hänger ner från hennes sidor var lite kladdiga. Med en liten klapp på magen förstod jag - magen var rakad. Man skulle ju ha urinprov och jag misstänkte starkt att man tagit den direkt inifrån blåsan. Väl hemma konstaterade jag min misstanke genom att hitta nålhålet.
I morgon ska vi in igen med henne för ultraljudet och då ska man kolla närmare på gallgångarna och blåsan. En hel timme har vi till förfogande hos samma veterinär som har hand om Taminos kroniskt inflammerade tarm. Återstår att se vad det ger för fler svar, behandlingar och nya rutiner för Sally.
Ja, behöver jag ens uttrycka min frustration över alla dessa kostsamma veterinärbesök, att det ena följs av det andra och även min frustration över att inte kunna lägga fokus på roligare saker...