Det visade sig på plats att en kurskamrat skulle agera tävlingsledare för klass ett – för första gången – och det kändes väldigt tryggt och trevligt. Hon gjorde enligt mig ett bra jobb, oavsett små missar som vi alla kan göra.
Jag tänkte aldrig på det, men när jag pratade med henne efter tävlingen så hade jag bemött henne med ett leende när jag kom in på banan. Något hon upplevde som väldigt positivt och det var inte många som hade gjort detta. Förståligt kanske med alla nerver som flyger runt i huvudet på en, men jag tycker inte att man ska glömma att le. Hela tävlingen känns betydligt mindre pressande och desto trevligare.
Då en deltagare hamnat fel i omledningen från motorvägen – där ett broarbete utfördes – och blev försenad, så startade vi inte med platsliggningen och tandvisningen som vanligt utan körde dessa sist. Vilket jag tyckte var en bra lösning på förseningen. Men jag ogillade ändå att köra platsliggningen sist, då jag upplevde att jag kört färdigt när resten av momenten genomförts och att platsliggningen känns som en lättare start. Men det gick bra så här också. Hellre så än vänta in den sista deltagaren.
Sally kändes fin under uppvärmningen, men det föll när vi kom in på banan.
Linförigheten fungerade inte alls. Något på marken var betydligt mer intressant än vad jag var, så hon hade nosen i backen i stort sett hela vägen och hon följde inge vidare vid min sida utan svängde ut från mig. Vi behöver definitivt lägga mer träning på detta moment… 5 poäng med kommentarer: nosar, drar i koppel, växlar position, vida svängar, ss (?), rycker i kopplet, sitter ej.
Inför läggandet hann jag precis informera om att jag där har handtecken innan det var dags att genomföra momentet. Sally satt i sin lilla egna värld och satt kvar när jag började röra på mig, men jag fick snabbt med henne. Jag gav henne sen ett ordentligt handtecken ner i backen och jag tror till och med att jag fick ifrån mig någon form av ljud. Men hon lade sig i alla fall, vilket var huvudsaken. Jag trodde jag skulle åka på ett dubbelkommando, men icke. 8 poäng med kommentarer: hänger ej med, nosar.
Ställde upp mig för inkallningen. Ett moment som brukar fungera, men Sally satt kvar på sin plats när jag ropade första gången, så jag fick ropa igen och då kom hon som ett skott. Dock kom hon inte in och satte sig fot, utan hamnade i stället på min högra sida, nosade lite och fnattade iväg likt förra tävlingen…. *drar ett djupt andetag* Favorit i repris! Sambon stod bland övriga deltagare och hörde kommentaren att ”det är för lite fart i lydnadsklass ett”. Inte med Sally vill jag lova. Haha! 0 poäng med kommentaren: dubbelkommando. Hon genomförde ju inte heller momentet… Men hon lättade åter igen upp stämningen och fick folk att dra på smilbanden.
Ställandet gick som det brukar tycker jag, bortsett från nosandet och att hon på grund av det släpade efter något. 8 poäng med kommentarer: släpar, nosar.
Apporteringen hoppades jag dock på att det skulle gå minst lika bra som sist, då hon
äntligen tog emot apportbocken och höll den tills jag tog den. Den här gången tog jag strategiskt tag i apportbocken i den smalare delen och höll någon sekund innan jag gav fram den till Sally. Hon tog emot den snabbare än sist och höll den tiden ut! Wiiie, personbästa hittills! 9 poäng och kommentar: tveksam.
Hopp över hinder såg jag till att placera Sally mer rakt mot hindret – något jag missade förra gången. Den här gången stod domaren och sekreteraren nära hindret och jag såg
att Sally spanade in dem och viftade på svansen. Dömt att misslyckas. Över hindret kom hon – till skillnad från förra gången – men hon kom inte in fot, inte min i alla fall. Hon for raka vägen till domaren och sekreteraren…. 5 poäng med kommentarer: dubbelkommando, bus.
Innan vi skulle lägga hundarna i platsliggningen upplevde jag att Sally kändes orolig – hon pep. När jag lämnat henne och ställt mig på avstånd såg jag att hon nosade runt sig. Det hann inte gå så lång tid innan hon fick för sig att bita sig i rumpan och hamnade därefter sittandes. Jag trodde att hon antingen skulle komma mot mig eller sitta upp resten av tiden. Men hon lade sig ner och låg tiden ut. 5 poäng med kommentar: sätter sig.
Tandvisningen är av Sally alltid omtyckt, speciellt när domare och sekreterare kommer fram. Så Sally kan aldrig sitta stilla, utan står upp – läs skuttar -, viftar på svansen och
ska hälsa trevligt. Något som domaren verkade tycka var lite bökigt. Jag hörde inte riktigt, men hon bad mig att antingen sätta mig ner eller få Sally att sitta. Jag gjorde både ock. 10
poäng.
Jag vet inte, men det kändes nästan som att vi fick lite charmpoäng i helhetsintrycket som gav 8 poäng. Haha!
Vi slutade med totalt 117 poäng (3:e pris) och en 10:e placering av 10 deltagare. Trots detta tror jag att vi kommer att bli ihågkomna. Haha!
Trots att det i den stora helheten inte gick så bra, så tycker jag ändå att vi fick fina poäng. Apporten är det största guldkornet, definitivt! Sally är duktig – när hon vill. Det ska bara till att hon vill när jag vill. ;)
Upplev fnattet med egna ögon och hur jag ger upp det hela med att försöka stoppa henne HÄR!