Vi hann inte långt på promenaden innan jag skymtar något längre fram på stigen. En stor och svart fågel. Vi stannade till och kunde konstatera att det var en tjäder vi stött på och mitt minne sa mig att inte gå för nära då de kan vara aggressiva och kan attackera människor.
Sally är den enda som kan skälla på kommando och jag trodde att hennes skall skulle skrämma tjädern, men han gick där fram och tillbaka med stjärten i luften och lika så med huvudet. Vi kunde också höra honom klucka, så som jag sett dem göra på tv.
Sambon tog Tyra och Tamino och lät mig hålla ögonen på tjädern, medan han försökte hitta en väg att passera utan att bli attackerad. Jag var mycket nervös och faktiskt rädd när jag skulle ta mig samma väg förbi, medan sambon hade sina ögon på tjädern.
Även om jag var rädd för tjädern så blev jag väldigt fascinerad över den ståtliga fågeln som jag aldrig sett på riktigt. Jag ville våga närmare för att kunna få en bra bild på honom, men rädslan och respekten för honom var för stor.
Några bilder knäpptes av och sedan fortsatte vi med vår promenad. Jag var först inne på att det var en orre, samtidigt som jag hade tjädern i huvudet. Men efter en koll på wikipedia på mobilen kunde jag konstatera att det var en tjäder. Nyfiken läste jag på lite om fågeln. Tupparna samlas vanligen i början av april, men ibland även tidigare i mars. Antingen så var denna tupp tidig i sitt spelande eller så hade han sitt revir där vi skulle passera.
Det var en skön skogspromenad. Skogen är verkligen Tyras miljö. För Tamino och Sallys del så fastnar nästan hela skogen i dem. Tyra har tappat nästan alla sin päls efter valparna - tunnpälsad och strävhårig - så det är bara lera som fastnar. Men hon inte i alla fall inte längre bara skinn och ben. Trots pälsen tycker jag hon är vacker. =)