I min nyfikenhet klickade jag mig in på mitt tidigare skrivna inlägg. Där hade jag berättat om en knuta på Sally som upptäcktes under ett veterinärbesök som enbart vart tänkt som vaccination. Sally hade nyligen löpt och vi blev uppmanade att hålla koll på knutan två månader framåt.
Jag brukar ha stenkoll på hundarna. Vad som hänt dem och när. Men detta tillfälle hade totalt försvunnit ur mitt medvetna minne. När jag påmindes kunde jag minnas.
Sökte snabbt information som fanns på internet om knutor i juver på hund. Juvertumörer. Uppmaningen var att få det undersökt så snart som möjligt. Så jag ringde travbanekliniken.
Samtalet till kliniken var det märkligaste jag varit med om.
- Hej. Jo, jag fick fram ett minne på Facebook. Ett blogginlägg jag gjorde för två år sedan......
Jag bara hörde hur det lät. Men kvinnan i andra änden av luren lyssnade tålmodigt på mig och när jag väl förklarat mitt ärende så fanns det inga konstigheter. Eftersom vaccinationen närmade sig så bokade vi in Sally för det och kunde involvera en extra koll på knutan. Jag brukar vaccinera både Sally och Tamino vid samma tillfälle. Jag har nämligen sett en liten ekonomisk vinning i det. Det blir lite billigare än att ta dem till var sitt tillfälle.
Den 30 oktober blev det dags för veterinärbesöket. Vaccinationen genomfördes på båda och Sallys juver undersöktes. Juvertumör.... Två stycken. Båda placerade bakom sista juverparet och på var sin sida.
Jaha... nu då? Jag kände inte att jag fick några svar. Behövdes hon opereras?
Chanserna eller riskerna - helt beroende på hur man ser det - för att det skulle vara elakartade tumörer var ganska liten. För katter var risken högre än för hundar. Jo, därför jag valde hund.... Eller nej.
Vad man behövde göra var att se på röntgen om det syntes något kring lungorna. Hade det spridits och satt sig vid lungorna eller till och med i så var det tveksamt om man skulle låta hunden genomgå operation då man ändå inte kan göra något när det tagit sig dit.
Elakartad eller godartad. Inget som går att veta utan operation och analys. Ett kalas som kostar några fler än få tusenlappar.
Sally är nyligen röntgad - senast i april. Veterinären bokade in att hon skulle titta på de bilderna och återkomma till mig, så ska vi diskutera mer.
Juvertumör.
Jag borde varit i upplösningstillstånd. Min älskade lilla rally-Sally.
Men jag var så märkligt lugn.
Jag hade förhoppning och tro i att det kommer lösa sig hur fint som helst utan några konstigheter. Jo, en liten uns av oro finns där. Tumörer är allvarligt, men behöver inte vara det i Sallys fall.
När veterinären hade kollat på röntgenbilderna ringde hon upp mig. Dock missade jag samtalet och fick hennes meddelande via min röstbrevlåda. Hon kunde inte se på bilderna hur lungorna såg ut, utan man behövde ta nya bilder.
Vi kontaktade då Våxtorps djurklinik om vad de hade för pris för eventuell operation av juvertumör. Ett pris som låg lägre än Slöinges och då kändes det mer givet att göra röntgen och operationen i Våxtorp i stället.
Tid för röntgen bokades in och 30 november blev dagen för besöket.
Lite märkligt egentligen att åka dit i stället för Slöinge eller travbanekliniken. Men ganska snabbt fick jag en positiv uppfattning om Våxtorp. En veterinär som tog sig tid att lyssna på oss. Vårt ärende hos dem, om Sallys pågående magbekymmer, röntgen, eventuell operation. Eftersom juvertumören var det vi skulle fokusera på här, så förklarade veterinären tydligt om hur vanligt det är men att till deras erfarenhet så hörde det inte till vanligheterna att tumörena var elakartade. Hon berättade om eventuell operation och rutinerna kring dessa och förutsättningar. Hon klämde på Sally och förklarade vad hon kände, så vi lätt kunde följa med i ärendet så att säga.
Hon kunde också konstatera juvertumör och strax kom Sally in på röntgenbordet. Även om tjejen som skulle ta bilderna var ovan så gick det förhållandevis kvickt. Två bilder togs snabbare än de vi gjort i Slöinge. Jag var imponerad. Sally skötte sig självklart exemplariskt underbart!
In på rummet igen och veterinären var strax efter oss med mycket goda nyheter. Ingen spridning runt lungorna. Vilken lättnad!!!
Jag liksom veterinären blev inställd på att då plocka bort tumörerna och också göra en analys av dem. Men först behöver vi avvakta tills Sallys mage är stabil.
Förresten, det här med Sallys mage och/eller tarmar har i stort sett inte gett några som helst svar på vad som felar eller strular.
Ultraljudet visade inget märkligt, bara att allt är i sin ordning. Till och med livmoder och äggstockar såg ut som de skulle.
Blodprover har inte gett något annat än normala värden och lika så urinprovet.
Ja, urinprovet var ju en lite rolig historia. Vi fick hem en njurformad "tallrik" från veterinären. Tallriken kunde vi använda för att fånga upp ett prov. Så en morgon följde jag Sally hack i häl och var redo så snart hon satte sig. Hon förstod inte riktigt vad jag höll på med men lät mig hållas. Tills jag förde tallriken under henne, då tittade hon märkligt på mig och såg ut att fråga vad jag höll på med och att jag störde henne. Efter ett par gånger så kissade hon trots att jag förde tallriken under henne och jag fick mitt prov. Yes! Haha!
Sally har fått små portioner mat flera gånger om dagen och även fått pro-fibre tillsatt i specialmaten. Något som verkar gjort nytta.
En tid har nu gått med specialmat och pro-fibre och utan pepcid. Jag upplever att Sally är piggare och att magknipen samt illamåendet har försvunnit.
Frågan är sedan om vi ska gå tillbaka till hennes vanliga foder, fortsätta på specialfodret eller hitta något annat foder till henne.... Finns ju några att välja bland...