Nästa tillfälle var en tredagars utställning i Borås i slutet av juni. Fredagen gick bort direkt på grund av jobb, men de andra två kunde vara aktuella. Sambon skulle iväg på annat håll samma helg, vilket innebar att jag skulle behöva ta med mig alla hundarna dit. Frågan var då om jag skulle göra båda utställningarna eller bara en. Om jag valde båda, skulle jag då köra emellan eller övernatta.
Jag övervägde valen noga och kollade över kostnaderna. Det skiljde 160 kr på att stanna över natten eller köra hem emellan. Billigaste alternativet var att övernatta. Jag kontaktade vandrarhemmet för att undersöka om de hade ett rum ledigt där jag kunde få ha med hundarna. Snabbare än väntat fick jag svar att de inte tillät hundar på vandrarhemmet, men att de hade stugor där de tilläts och att de sett att en sådan tvåbäddsstuga var ledig. Jag undersökte det hela snabbt och plötsligt skiljde det bara 40 kr, då stugan var något dyrare. Dessutom kunde jag slippa körning på totalt 4 timmar, vilket kunde göra det hela mer värt.
Jag fick bestämma mig snabbt innan den lediga stugan kunde bokas av någon annan i vilken sekund som helst. Så jag bokade den.
Sedan dess har jag både längtat och sett fram emot helgen.
Förberedelserna och planeringen pågick under hela veckan. Vad skulle det bli för väder, vilka mediciner, vad behövde jag med mig och vad fanns i den bokade stugan....
För första gången blev det sambon som fick vinka av mig. Tidigare år har jag vinkat av sambon när han åkt i väg för en veckas ledighet och dans på Öland. Jag fullpackade vår stora mondeo och körde hemifrån vid 8 tiden på lördagsmorgonen. Blev lite sovmorgon tacksamt nog.
Med hjälp av gpsen i mobilen hittade jag även fram. Parkeringen gjorde mig dock stressad. Jag skulle till att parkera men blev stoppad och hänvisad till en man i reflexväst som dessutom passerade mig. Fyll på längre in var instruktionen också och eftersom jag började känna mig ganska tidspressad, så hade det varit önskvärt att den gula reflexvästmannen hade haft koll på de lediga luckorna i stället för att jag ska leta och blockera.
Jag hann ändå i god tid och kunde lugna ner mig och andas ut. Under hela resan upp hade det varit mulet och omkring 17 grader, men på plats varmare och strålande sol.
Simba gick ut med 9 andra hanar i öppenklassen. Han fick excellent med kritiken:
"Utmärkt typ, bra proportioner, vackert huvud med fina detaljer, utmärkt hals, välburen svans, utmärkt päls, en aning lång i länden, rör sig väl runtom, välvisad."
Tyvärr blev han oplacerad. Typiskt, jag som hade större förhoppningar än så. Han skötte sig galant i ringen, bortsett från lite nosningar efter smulor av mumsbitar eller annat intressant. Han fick till en riktigt fin kontakt upp till mig, trots att han egentligen ska fokusera fram.
Jag fick tillgång till stugan först efter kl 16, så vi hade inte direkt bråttom någon stans utan stannade kvar. Mycket socialt och trevligt. Jag var fullt medveten om den stekande solen och var noga med att hålla mig i skugga eller under mitt uppfällda parasoll som gav behövlig skugga. Soldyrkaren Tyra lade sig mitt i gasset och såg ut att njuta. Väl framme och installerad i stugan kunde jag notera att jag trots min försiktighet fått för mycket sol. En misstanke jag hade innan jag lämnade utställningsområdet, så jag köpte kyl/torkduk. Den fungerar alldeles utmärkt till att svalka en värmande solbränna.
Stugan innehöll bara kylskåp, kaffekokare, kokplatta och micro - så jag klurade på hur jag skulle lösa min middag, kvällsmat och frukost. Svaret blev att handla och fixa in det jag kunde tänka mig. Dock visste jag inte om jag fick lämna hundarna ensamma i stugan medan jag fixade mina nödvändiga ärenden, men enligt receptionen var det inga problem. Så länge de inte kom åt dörrhandtaget, för då öppnar de dörren trots att det är låst utifrån. Inget trick jag lärt dem, så jag ansåg det vara lugnt. Hellre ha dem i stugan än i bilen.
Det blev inte enbart mathandling - en t-shirt fick jag köpt också. En enkel vit med ett tryck på bröstet med någon typ av blommor. Näe, ingen större höjdare - MEN ska tilläggas att den fyllde sin funktion under söndagen då jag inte fick med mig en hemifrån. Att själv smörja solskyddsfaktor på sin egen rygg är som ni säkert vet en komplicerad uppgift. Med t-shirten får jag ett betydligt jämt skydd och jag behövde bara fokusera på att smörja armarna.
Resten av kvällen spenderades i stugan tillsammans. Ingen av oss orkade göra så mycket mer än slappa, lyssna till vindens sus i träden och känna den sprida svalka till oss.
Natten kändes kort och jag vaknade till mycket tidigt, dessutom kände jag mitt inte tillräckligt utvilad.
Jag valde att packa ur stugan, städa, checka ut och ta mig till en av utställningens parkeringar. Jag var framme i ringen redan vid 9-tiden. Solen hade redan börjat gassa och det sved på mina armar. De var väl insmorda och min nyinköpta t-shirt skyddade rygg och axlar.
Mitt humör var inte på topp, men för hundarnas och min egen skull försökte jag hålla mig positiv.
Simba skulle in som nummer 19 i ringen och jag räknade 30-45 minuters väntan från när bedömningen startade. Simba var en av 11 öppenklasshanar. Han fick excellent med kritiken:
"Good earset, nice refined muzzle, nice length of neck and arch, good topline, nice refindment of body, good mover, needs training to be more competetive"
Fin kritik även om jag inte riktigt förstår sista kommentaren. Simba var kanske något mer glad och stutsbollaktig stundvis än alla de andra grabbarna. Det är trots allt inga robotar vi har i snöret.
Tyvärr även oplacerad denna dag.
Min energi tog slut och jag märkte även på hundarna att de var trötta. Eller att jag påverkade dem med mitt något dåliga och trötta humör. Även om jag var lite nyfiken på hur det skulle gå för alla tikar, så kändes det som att bästa valet var att säga hej då till folket och bege oss hemåt.
Jag tror klockan var runt 12 när bilen var packad och redo för hemfärd. Vägen kändes lång och ögonen tunga. Ett stopp för tankning och en annan för energipåfyllning var nödvändig för att jag skulle hålla mig på vägen.
Det var så skönt att få parkera hemma. Efter inpackning så störtade jag ner i soffan där jag slumrade till en välbehövd stund. Till och med hundarna höll sig mycket lugna och gjorde så även resten av kvällen.
Som vanligt hade jag höga förhoppningar på helgen och de infriades inte. Är det dumt med höga förhoppningar?
För övrigt var det ett mysigt litet äventyr. Att själv åka iväg med alla hundarna och bo i liten mysig stuga tillsammans på en trevlig camping. Det är möjligt att det kan komma att hända igen.