Jag tänkte att om jag anmälde alla tre för nästan tusen kronor, så fanns risken för att vi inte skulle kunna delta alls och det skulle innebära att pengarna var helt bortkastade – helt i onödan. Om jag däremot inte anmälde någon alls i tron om att inte kunna åka, så fanns risken för att jag skulle ha chansen att ställa ändå, vilket skulle kännas ordentligt retligt.
Jag beslöt mig för att anmäla en hund – Tamino – för då skulle det finnas i alla fall en hund att ställa om den chansen dök upp och om vi inte skulle kunna ta oss dit så skulle det inte vara så mycket pengar som brändes upp i onödan.
Som tur var visade det sig att jag kunde åka och ställa. Ja, jag fick åka själv då jag inte fick med mig sambon. Men då jag bara hade Tamino att ställa så skulle det inte vara några problem att fixa själv. Så jag ställde klockan, tog mig upp, tog med mig Tamino och körde iväg till utställningen.
Kändes ganska konstigt att köra iväg till utställningen utan min sambo, då vi tidigare varje gång åkt båda två. Men jag var ändå fast besluten över att ställa – ensam eller med sällskap. Dock visste jag att jag inte skulle bli ensam. Jag skulle få sällskap av en nyfunnen vän som också skulle ställa några av sina papilloner – en av dem var en dotter till Tamino.
Vädret vittnade tidigt om att det skulle bli en varm dag och så blev det också. Skönt nog hade vi lyckats placera oss under några träd som gav skydd från den gassande solen, då tältet fick bli kvar hemma.
Tiden gick rätt snabbt och plötsligt var det dags för Tamino att äntra ringen. Som sista hund i hanarnas öppenklass-lista så fick vi vänta en bra stund i solen på vår kvalitetsbedömning i ringen. Jag märkte att Tamino tyckte att det var varmt när han sökte svalka i skuggan av mig. Jag tyckte även att hans humör verkade dala, vilket inte skulle vara gynnsamt framför domaren. Jag tog då med honom tillbaka till vår plats i skuggan, så han fick chansen att hämta sig och för att dricka.
Efter den korta nyladdningen gick vi tillbaka till ringen och strax blev det Taminos
tur. Han fick excellent med kritiken:
”Lovely type. Bigger type. Masculine head in every detail, but eyes must be darker. Well
proportion head and body. Enough neck. Good topline. High tailset. Carry his tail flat. Deeper angulated in rear than front. Easy mover. A bit cowhooked and broad in front.”
Tyvärr utan ck och oplacerad. Men det var ändå en trevlig domare.
Trots att Tamino var klar för dagen, så var inte jag det. Jag fick chansen att agera handler till en av min väns papillontikar, nämligen dottern till Tamino. Något jag inte kunde tacka nej till! Så spännande!
Det var en ganska stor skillnad att ställa en hund man inte känner jämfört med mina egna. Men ändå en rolig utmaning.
Innan jag och Tamino skulle packa ihop oss för avresa, passade jag på att shoppa lite hundgodis och givetvis den röda fina rosetten till Tamino.
I morgon blir det utställning för alla tre och jag hoppas på en minst lika fin dag!