Jag fick köra själv med hundarna, då sambon fick välja mellan att stanna hemma eller följa med. Ja, ni kan ju gissa vad han valde med tanke på att jag fick köra själv. Haha!
Redan på vägen från bilen blev det tungt. Parkeringen bestod av åkermark som inte var klippt som en välskött gräsmatta gjorde det svårt att dra min lilla vagn med bur, packning och hund. Inte heller grusvägen jag kom fram till gjorde det hela lättare. Däremot fotbollsplanen där utställningen höll till var lättare att ta sig fram på.
Solen, den blå himlen och den redan höga temperaturen avslöjade dagens väder, så jag letade upp en skugga att belägra. Där fick båda hundarna sig en genomgång av borsten och en finputsning av tassarna med saxen.
Snart dök en vän upp med sin fina hanvalp och jag fick flytta in i hennes tält precis vid ringen. Det var mycket trevligt att ha någon att snacka med medan vi båda väntade på att få ställa våra hundar.
Tamino ställdes ihop med 4 andra veteraner, bland annat min väns veteran Harry som dessutom är Sallys morbror. Tre av veteranerna var dessutom champions.
Tamino fick excellent med kritiken:
”9 årig maskulin hane. Mycket fin typ och storlek. Fint huvud och uttryck. Fint stop, nosparti och pigment. Fin öronplacering. Aningen små ögon. Fin hals och skuldror, överlinje. Lite hög svansansättning. Rör sig lite brett. Fin pälsstruktur.”
Sedan placerades han på en tredje plats med Harry bakom sig och en av championhanarna på en femte plats. Bara tre i klassen fick excellent.
Efter ytterligare väntan blev det Sallys tur. Hon fick very good med kritiken:
”7 år feminin tik. Lite lång i länden med god kropp. Starkt huvud och uttryck. Acceptabelt stop. Fint pigment. Korrekt bett. Fint ansatta öron. Fin hals. Lite stela skuldror. Lite lösa armbågar. Fin bröstkorg och överlinje och svansansättning. Önskar en bättre pälsstruktur och lite bättre rörelser.
Det jag stör mig på riktig ordentligt är kritiken kring Sallys rörelser. Både denna gång och även förra på Öland. ”Kunde ha bättre rörelser” fick hon på Öland och ovan kan ni ju läsa vad hon fick i Tågarp. Jag har kämpat mycket med Sallys rörelser framför allt för att hon ska belasta jämt över alla fyra ben och därmed minska sviterna av felbelasningen. Hon har lätt bättre rörelser än vad Tamino har. Okej, hon rör sig kanske lite brett fram likt sin far, men har i övrigt fått bra kritik på sina rörelser i ringen.
Jag är dessutom lite besviken. Med tanke på hur bra det gick på den inofficiella i Varberg för Tamino, så hade jag förhoppningar på att det kunde gå väldigt bra på både på Öland och i Tågarp. Men det gjorde det tyvärr inte, till min besvikelse.
Många gånger på utställningarna så får jag en negativ/besviken känsla och ifrågasätter varför jag över huvud taget håller på att envisas med att anmäla till utställningar, betala dyra pengar, lägga tid på att bada och hålla hundarna fina, gå upp tidigt för att köra långt (vilket också kostar bensinpengar), för att sen vänta ganska länge på mina få minuter i ringen och få hundarnas bedömning. Grejen tror jag är att när det väl går riktigt bra så är den känslan så skön och underbar att allt slit, all kostnad och väntan är värd mödan. Och man vill köra igen och igen och igen, bara för att nå dit igen. För helt omöjligt är det egentligen inte, fast det ändå är det på samma sätt.
Märkligt beteende egentligen, med tanke på att det hela tekniskt sett inte lönar sig tillräckligt och därmed att beteendet skulle dö ut. Ändå är jag med många andra anmälda och deltagande på dessa utställningar.
*suckar*
Hur som helst så har vi en tid bokad hos Anna på Halmstad Hundsim och Rehab för en fysisk genomgång av både Sally och Tamino. Ska bli intressant vad hon kan se, dels på grund av att Sallys rörelsekritik ändrats och dels på grund av att Taminos rörelsekritik inte verkar förändrats så mycket som jag upplever.