Efter tävlingen i Smålandsstenar var jag fast besluten över att jag inte skulle sabba ytterligare en tävling med mina nerver. Jag har tidigare upptäckt att Sally och jag presterar som bäst när jag släpper kraven jag har på oss och bara gör det vi gör så bra ihop.
Då tiden inte kändes räcka till så funderade jag på hur jag skulle få tränat med Sally inför Bockalydnaden i Varberg. Det bästa jag kom på var att traggla ställande och läggande samtidigt som vi hade promenad. Som att slå två flugor i en smäll. Så under två dagars promenad fick Sally öva, öva och öva. Jag märkte att hon gissade många gånger i stället för att lyssna, men tillslut slog hon på öronen och det gick hur bra som helst!
Gårdagen var en riktigt het dag, så jag valde att bara ge hundarna en kort promenadrunda och sen inte träna med Sally alls. Då jag trodde att det kunde få konsekvenser på tävlingen. Alla tre hundarna låg helt utslagna på det svala golvet efter bara en halvtimmes lunkande i solen.
Samlingen i Varbergs skulle ske kl 17 och jag såg mig behöva köra en timme innan. Dock när jag och Sally står i dörren för att bege oss, så hade grannens papillon kommit över för att hälsa. Jag förstod direkt att han smitit och jag kände att jag inte hade tid att lägga på att fånga honom. Men då jag själv hade uppskattat om grannarna i vårt område tagit tag i våra hundar om de varit på vift, så gjorde jag några tappra försök att få tag på papillonkillen. Utan någon framgång så träffade jag snart på några andra som var på jakt efter honom, bland annat hundvakten så kunde jag lämna dem och köra vidare.
Jag anlände i väldigt lagom tid och det var skönt, för jag hade känt mig lite stressad. Jag jobbade hårt med att hålla mitt fokus på rätt spår, för jag upplevde att om jag inte var tillräckligt på alerten så skulle mitt fokus plötsligt byta riktning.
Jag drog startnummer 14 och det enda jag höll koll på var när det skulle bli vår tur. Tack vare min vän Lotta, som kommit för att heja, så fick mina tankar egentligen aldrig chansen att flyga iväg.
En bra stund innan Sallys och min tur att tävla så värmde jag upp och checkade av att hon lyssnade på mig i stället för att gissa. Hon gissade ett par gånger, men sen satt det och vi var redo för start.
Linförigheten: 8,5 p - växlar position, nosar, sent sättande.
Sally var inte helt med mig, men jag brydde mig inte utan fortsatte att fokusera framåt och höra vad tävlingsledaren sa. Snart fattade Sally och hon gav mig sin fulla uppmärksamhet, även om jag inte hade hel ögonkontakt med henne. Jag var besluten över att hålla fokusen på vad vi skulle göra, än vad hon faktiskt gjorde.
Läggandet: 9,5 p - framföring.
Sally tappade lite sin position och hamnade mer framför mig än bredvid mig. Men full fokus och hon lade sig vid mitt kommando utan någon tvekan. Jag njöt!
Inkallande: 10 p
Med mig här hade jag tipset jag fått på förra tävlingen, att invänta några sekunder innan jag kallade och Sally kom snabbt och i en hög hastighet och satte sig så snyggt vid min sida. Jag njöt ännu mer och jag kände hur mitt nöjda smile bara drog sig längre upp till öronen.
Ställande: 10 p
Jag var något nervös, men var medveten om att jag behövde vara tydlig och låta som jag gör på träning. I ögonvrån såg jag att Sally stannat kvar stående där jag gav kommandot. Yes! Känslan var otrolig och jag kände att nu fanns det verkligen inget som stoppade oss!
Apportering: 8 p - segt tagande.
Det var en stor apport - både större och tyngre än vad vi tränat med. När jag fick motta den så gnider jag alltid in min doft på apporten där hon ska gripa. Hon var tveksam, men jag stod pall och plötsligt tar hon den och håller den tiden ut och jag kan ta tillbaka den. Stolt!
Hopp över hinder: 10 p
Även här hade jag med mig att invänta ett par sekunder innan jag kallade. Sally inväntade också och tanken flög snabbt genom huvudet att jag kanske behövde kalla igen. Men så kom hon, flög över hindret och satte sig fot.
Lyckan var total! Jag brukar inte titta mot domaren och poängen, men jag såg tian han höll upp för helhetsintrycket och han sa något till mig också. Vad kan jag inte minnas, för jag var så extremt nöjd över Sally och mig själv! Jag skuttade av glädje hela vägen av planen och med ett brett och stort smile i hela ansiktet! Jag visste att vi klarat det!
Under väntan till prisutdelningen så skaffade Sally sig en fanclub - tre trevliga tjejer, varav den ena också har papillon. Sally njöt av uppmärksamheten och jag tyckte absolut att hon var värd den.
Vid prisutdelningen hände något. Innan man började med att gå igenom resultaten i klasserna så var det ett annat pris som utdelades och mitt namn ropades upp och jag blev gratulerad. Jag fattade ingenting. Som tur var stod domaren, som bedömt mig, bredvid mig och Lotta och kunde informera mig om att jag hade den procentuellt bästa poängen bland alla deltagarna i alla klasserna. Wow!
Sen började man med prisutdelningen för klass ett och mitt namn ropades upp igen. Klassvinst och ett förstapris på 191 poäng! Jag fattade knappt att det var sant. Jag tog en stund i mitt stilla sinne och försökte får det att sjunka in och blev gråtfärdig av glädje när jag faktiskt förstod att jag lyckats med det jag drömt om. En fantastisk och mäktig känsla!
Kort sagt - en PERFEKT tävling på alla sätt och vis! Jag är så stolt över min guldhund Sally och mig själv. Sex 10:or, då vi fick 10 även på platsliggningen och tandvisningen.
Sally är min guldhund och tillsammans har vi nu bevisat framför allt för oss själva att vi kan och att vi skapar GULD ihop! Jag kan inte tillräckligt beskriva hur nöjd och glad jag är! =D
Klicka på HÄR för att se vår tävling.