Till min skräck fick jag veta tidigare i veckan att min sambo inte skulle vara hemma i Sverige ens när tävlingen skulle äga rum, vilket gjorde mig lite extra nervös då jag ändå skulle tävla med två hundar, varav den ena för första gången någonsin. Men det var otänkbart att inte åka ändå. Jag hade bestämt mig för att tävla med eller utan honom.
Klockan ringde tidigare än vad jag hade önskat, men eftersom jag skulle fixa en hel del själv så var det nödvändigt. En mindre promenad skulle göras innan det bar iväg. Alla skulle få chansen att göra sina behov och springa av sig. Inga behov skulle göras på banan den här gången!
Jag hade redan innan i veckan sett mina startnummer - Sally hade starnummer fem och Tyra tolv. Jag var dock ganska säker på att jag skulle få starta sist, eftersom tjejerna precis löpt. Men när jag pratade med tjejen som prickade av oss och kollade vaccinationsintyget så kunde jag behålla mina startnummer då Sally hade gått en dag över sina tre veckor.
Banan kändes rätt lång och jag insåg att jag använde banvandringstiden på ett ganska oeffektivt sätt. Jag hann bara igenom två gånger. Jag tror det hade att göra med att det var ganska långa transportsträckor mellan skyltarna. Men jag kände mig inte orolig över det. Jag kände mig samlad och lugn - förutom en liten stund då nerverna gjorde sig påminda, men jag ville inte låta dem påverka mig. Lite fjärilar i magen är okej, då de kickar i gång en på ett - för mig än så länge - obeskrivligt vis.
Efter att ha läst Hannas kloka ord på henne blogg om att prestera, så kunde jag känna att jag ville göra denna tävling kravlös, prestationslös och i stället låta den bli rolig och njutbar. Känslan är viktigare än resultatsiffror och placeringar.
Sally var först ut. Hon skötte sig jättefint - bortsett från lite nosningar, sneda sättande och mindre bristande samarbete. Jag kände mig fokuserad på henne och mig och jag insåg att jag pratade mycket och glatt till henne, något jag inte upplevt att jag gjort tidigare. Sally skapade ihop 93 poäng och en 5:e plats av 28. Min lilla stjärna!
Domarens kommentar: "Positivt och glatt". Roligt att det märktes, för det var min känsla!
Sen var det dax för Tyras rallylydnadsdebut. Eftersom hon och jag inte tränat alls så hade jag absolut inga krav på henne. Vi skulle bara köra för skoj skull. Jag måste säg att hon överträffade mina obefintliga förväntningar med råge! Moment som jag trodde att hon inte skulle klara utan träning gick utan några större problem. Hon skrapade ihop 67 poäng och en 17:e placering. Jag är så imponerad!
Jag blev lite fundersam över att Tyra och jag hade fått tio poängs avdrag på skylt 130 - sitt, stå. Jag fick Tyra till att ställa sig, så jag förstod inte varför vi fått det avdraget. Tills jag kom på att hon hade lyft på rumpan men satt sig igen innan jag väl fick henne att stå helt. Något vi får träna på. Något annat vi får jobba med är nosningar, för det drog också totalt tio poäng. Men vad fasen! Tre poäng från godkänt resultat utan att ha tränat. Jag kan inte vara mer nöjd!
Något jag kände mig väldigt missnöjd med var en kvinna som uppenbarligen inte skulle tävla men som ändå kom för att titta på oss andra. Hon hade med sig två små hundar, som skällde och väsnades rätt ordentligt bara ett stenkast från banan. Visst, hon försökte få tyst på dem genom att schyssa, men det hjälpte definitivt inte och inte heller försökte hon med andra metoder för att få dem lugna och tysta. Eftersom det var en nybörjartävling så tyckte några av deltagarna att det var kanske inte så schysst att sitta så nära banan med två hundar som inte var tysta, så de bad kvinnan att flytta sig i respekt för de som var inne på banan. Jag hörde då att kvinnan blev irriterad och tyckte att hennes hundar aldrig skulle lära sig om de inte fick lov att vara där. Men det måste ju finnas bättre tillfällen och platser att träna på. Jag tyckte det var respektlöst mot de tävlande. Jag var däremot glad att jag hade hunnit göra mitt på banan innan hon kom och störde.
En annan och mer trevlig sak hände på tävlingen också. Jag fick syn på en annan kooiker, förutom Tyra då. Det visade sig vara en jämnårig kusin till Tyra. Deras mödrar är kullsyskon. Kul! Micra, som tik-kusinen heter, tränar agility och gjorde också rallydebut idag - precis som Tyra.
Sammanfattningsvis så var det en väldigt bra tävling idag med många bra känslor. Jag har två riktigt duktiga tjejer! Jag är supernöjd!