Konflikten kändes plågsam och långdragen. Jag kunde inte bestämma mig. Så jag fick skicka ut sambon på dansgolvet medan jag fick fundera vidare.
Jag ville stanna en dans till i alla fall, men det blev två, tre och jag tror till och med en fjärde dans så kom en låt jag väntat många kvällar på. En helt underbar låt skriven och orginalmässigt framförd av Brad Paisley - "He didn´t have to be", fast nu då framförd av Andreas i Sannex. Så vackert!
Jag for upp på dansgolvet med min trötta sambo och mina sista krafter för att dansa. När låten tog slut, så avslutade vi vårt deltaganade för kvällen. En halvtimme innan bandet skulle tacka för kvällen.
Vi var hemma runt klockan ett. Vi packade ihop lite inför morgondagen och gjorde oss klara för natten och bäddade ner oss. Jag ställde in min klocka för att väcka mig 5:15 och fick samtidigt veta att jag skulle få mindre än fyra timmars sömn. Det sved...
Med en viss stress försökte jag somna så fort jag kunde - hur man nu egentligen gör det. Men somnade gjorde jag och faktum är så hann jag sova rätt gott de få timmarna som blev. Klockan ringde, jag stängde den och jag kände genast hur snabbt jag skulle kunnat somna om igen. Jag tvingade mig att försöka hålla mig vaken, men återigen så var jag på väg att somna. Jag hade då inget annat val än att palla mig upp och kasta mig i duschen. En varm dusch underlättar sömnigheten.
Klockan 06:30 begav vi oss alla fem till tågstationen med destination Malmömässan och dagens utställning. Jag tror det var alla hundarnas första tågresa. Det var häftigt och en lätt utmaning. Det var inte många ombord, men om någon skulle passera så startade inbrottslarmet Tyra. Men efter någon tillsägelse så kunde hon slappna av och de la sig alla till rätta.
Att åka tåg i två timmar var bekvämt och smidigt än att någon av oss trötta skulle behöva hålla kämpa med att ha fokus på trafiken och bilen samma tid. Vi kunde slappa så mycket vi orkade och luta oss tillbaka och låta tåget följa spåret och föra oss dit vi skulle. Smidigt var också att stationen befinner sig nära Malmö arena - gångavstånd. Så inte nog med att vi slapp köra, vi slapp även betala parkering. Däremot slapp vi inte den låååååååånga kön vi möttes av.
Klockan hade slagit nio och jag kände hur stressad jag blev av kön och den tid jag trodde att det kunde ta innan vi kom fram till rätt ring och jag trodde inte vi skulle hinna fram innan Tamino skulle in.
Min sambo letade upp en funktionär och framförde vår oro att inte hinna fram innan bedömningen, men med hjälp av nummerlapparna kunde vi meddela att vi var på plats och att de skulle vänta på oss vid ringen. Skönt nog hann vi fram snabbare än jag hade räknat med och vi var på plats i god tid. På plats träffade vi på en god vän som vi parkerade oss vid.
Jag passade på att piffa till - läs kamma - Tamino och Sally, så jag slapp göra detta precis innan vi skulle äntra ringen.
Tamino först ut. Eller ja, snarare näst sist ut i ringen i hanklassen. En lååång väntan. Visserligen något positivt, för domaren var noga och tog tid på sig.
Tamino fick kritiken:
"Mycket vacker helhet med fina proportioner. Bra maskulint huvud, fina öron och ögon. Bra uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Lite tätt liggande svans. Rör sig med härlig attityd. Bra päls och välvisad."
Med denna väldigt fina kritik fick han excellent. Han kom på en fjärde plats i klassen och fick därmed CK. Dock blev han oplacerad i bästa hane.
Jag tänker på kritiken han fick förra helgen då han travade slarvigt bredvid mig, men det var inget jag såg denna dag. Han skötte sig så fint, visade upp sig och travade fint bredvid mig. Jag kunde inte vara nöjdare!
En stund senare var det Sallys tur och hon sköter sig i stort sett alltid väl. Dock hade jag på känn att domaren inte skulle gilla henne, men jag hoppades på att jag hade fel.
Hon fick kritiken:
"Stabil tipse som för min smak är för lång och tung. Bra huvud, lite ljusa ögon. Fina öron. Bra hals och överlinje. För lång i länden. Stabila rörelser. Bra pälskvalité. Välvisad. Prisen på grund av längden och tyngden av kroppen."
Kritiken låter ganska bra, men hon fick bara good. Domaren kom fram och förklarade att Sally är väldigt fint konstruerad, men att hon föll inte honom i smaken då hon är lite stor och tung. I vanliga fall brukar jag bli ganska upprörd över att Sally dissas av domaren, men då han framförde att det var hans tycke trots att hon var vackert konstruerad, så kändes det okej. Han får ju lov att tycka och han framförde ju ändå bra saker om henne på ett respektfullt och professionellt sätt. Det är jag nöjd med, faktiskt.
När vi höll oss vid vår "plats" så hände en sak som irriterade mig otroligt. För er som varit på Malmömässan vid hundutställning vet vad jag pratar om, men för er som inte vet så kan jag berätta att där är mycket folk, mycket hundar, ett uttröttande ljud som man inte kommer undan. En kvinna med en halvstor, långpälsad hund ställde sig i närheten av oss, nära en annan kvinna som höll på att förbereda en av sina papilloner för ringen. Den halvstora hunden fick för sig att skälla ljudligt och till synes utan någon anledning. Ägaren gjorde inget åt saken utan lät hunden skälla, om och om igen. Papillonkvinnan bad då ägaren att flytta på sig och sin hund, men ägaren bara fräste åt henne. Hon menade att hon minsann hade betalt lika mycket för att få vara där och hennes hund hade minsann rätt att skälla.
Det jag stör mig på är bristen på respekt. Ja, hon hade rätt att vara där, men för att den faktiska odrägliga miljön inte skulle bli ännu värre att befinna sig i så kunde hon tystat hunden. Den behövde inte skälla, men hon lät den göra det ändå. Det var så det skar i öronen. Hur skulle det låtit om alla hundägare lät sina hundar skälla på liknande vis. Jag tror det hade blivit en outhärdlig miljö på arenan.
När Sally var klar, så packade vi ihop oss för att dra hemåt. Dock inte utan en shoppingrunda. Tyra fick ett nytt utställningskoppel, då det gamla krånglar och så blev det lite träningsgodis inhandlat också. Sen rosetterna ville jag inte missa - en excellent och ett CK till Tamino.
Sen bar det av mot och på tåget igen. Det var mycket folk med stora väskor. Vi hamnade i gången i avdelningen där man får ha hundar. Folket runtom hundarna verkade inte ha ont av deras närvaro, utan de ville gärna hälsa. Sally stormtrivdes, Tamino ointresserad och Tyra med viss nyfikenhet. Men snart fick vi sittplats.
Från min plats kunde jag se en ung mamma och hennes lilla dotter. Dottern kan inte ha varit mer än ett par år gammal. Flickan hamnade i gången och precis då skulle en ung kvinna passera. Kvinnan uttryckte att mamman inte kunde ha ungen i gången, medan mamman tyckte att kvinnan inte behövde köra över dottern med sina stora resväska. Även här liksom. Vart finns respekten för andra människor?!
När tågresan var över så tog vi oss till folkparksgrillen för att få med oss var sin burgare och pommes hem. Det var gott med mat efter att bara ätit en baguette på utställningen. Sen var vi alla trötta och mätta. Det var skönt att bädda ner sig i sängen och jag vill lova att det tog inte många minuter innan vi somnade allihop.
Bilderna nedan är på hemfärden, den goda baconburgaren, Tamino med sina fina priser och Tyra med sitt nya utställningskoppel.