Fredagen fylldes med förberedelser som packning, fixa till lunchen, bada Tamino och Simba, och så lite trevligheter som att ta en promenad i det vackra vädret och middag med delar av familjen. Sängen intogs sent och klockan ställdes för väckning till morgonen. Bedömningarna skulle börja kl 9:00 och jag hade fått beräkningen att jag hade nummer 40 och 43 i ringen. Ingen större mening att vara där redan prick 9, men jag siktade ändå på att vara i god tid och ändå slippa stress på vägen.
När jag slog upp ögonen och fick syn på klockan så fick jag panik! Klockan hade blivit 9:35! Jag hade sovit som en stock genom tre alarm! Jag har inget minne alls av att jag ens hört klockan ringa. Att se tiden och samtidigt veta att jag har ungefär 50 min färd i bilen innan jag är framme, så fick jag en jäkla fart rent ut sagt. På ungefär 10-15 min så befann vi oss i bilen och var på väg. Då hade jag hunnit klä mig med de närmsta kläderna, kissat hundarna, gett dem mat, packat ner förberedd lunch och fixat frukost som togs med för att intas senare. Betydligt mindre än vad jag beräknat skulle göra.
Fy vad stressad jag var. Tänk om jag missade hundarnas bedömning och gick miste om det hela och för onödigt spenderade pengar. Jag valde för mitt egna lugn att tänka att jag skulle hinna i tid. Jag bad för det.
Jag hann i tid också. När jag anlände så var där ungefär 10 hundar innan Simbas tur. Jag fick fortsätta att jobba med att finna mitt lugn efter den hektiska morgonen.
Simba blev BIR-valp med hp och kritiken:
"Mycket sök hanvalp. Härligt temperament. Fina ögon och öron. Ännu något snipig i nospartiet. Fin toplinje. Rastypisk front. Välvinklad bak. Svans ok. Päls på g."
Med en nypåslagen nos och ett nyfunnet luktsinne så luktade ju allt i gräsmattan betydligt mer spännande än den skinka Matte så gladeligen erbjöd under hela ringvistelsen. Men den var inte riktigt lika spännande, hela tiden. För att vara andra gången tycker jag att han hanterar det hela bra och verkar tycka det är roligare och jag upplevde honom mer bekväm med situationen i jämförelse med första gången i Varberg. Då var allt misstänksamt och märkligt.
Tamino blev BIR-veteran med hp, andra bästa hane med kritiken:
"10 årig välbevarad hane. Härligt huvud och uttryck. Bra underkäke. Rak i fronten. Härlig bröstkorg. Välvinklad bak. Platt svans. Härligt temperament."
Tamino skötte sig som en vinnare i ringen. Snyggt, samlat och som en veteran i sammanhanget.
Sedan kände jag att jag fått chansen att lugna ner mig och det var en skön känsla innan det var dags för finalerna.
Jag tyckte det var lite konstigt att vårt nummer inte blev uppropat inför samlingen inför finalen med valpar 4-6 månader, så jag fick fråga ringsekreteraren som ropade och kollade om alla var på plats. Men nej, mitt nummer fanns inte med. Mycket märkligt då jag ju stod med en hund som tillhörde gruppen. Vid närmare undersökning så visade sig att jag absolut skulle delta. Tur!
Simba tyckte finalen var lite jobbig. Framför allt på grund av en stor svart hund - troligen av rasen akita - som sprang in först och som hann i kapp oss i ringen. Kan man inte visa lite respekt för hunden framför sig?! Simba tyckte att avståndet hunden höll var alldeles för nära och det tog en stund att få honom till att tänka på något annat. Simba blev oplacerad i finalen.
I BIR-veteran finalen var där 7 deltagande veteraner. Rätt var det var kom en ensam valp springandes och den såg så bekant ut. Tills jag fattade att Simba hade smitit ifrån tjejen jag låtit passa honom medan jag stod med Tamino i en ring redo för finalringen. Haha! En Mattekär liten kille.
Tamino travade kungligt fram och skötte sig exemplariskt! Fyra hundar valdes ut och Tamino blev en av dem. Han hamnade som BIS-veteran 3:a. Woho! Så roligt! Fina killen!
Nu ligger alla och sover runt omkring mig. Eller nja, Simba är det fortfarande fart i. Men tids nog kommer vi alla sova gott i natt. Det är jag säker på!