När jag i morse såg att solen sken var jag fast besluten om att jag skulle ut. Inte en chans att jag skulle missa ett soligt vädertillfälle. För vem vet när vi återser den igen...
Jag tänkte i början av promenaden att jag skulle göra en av mina vanliga långa rundor. Men jag blev sugen att ta mig ner till stan och få chansen att fota lite i stadsmiljö som omväxling. Så jag traskade på.
Det blev en liten paus vid Österskans utmed Nissan, där det blev en del foton på två otroligt vackra knölsvanar och några fiskmåsar. Svanarna tog flykten ut i vattnet när jag närmade mig. Förmodligen oroade de sig över flocken hundar jag hade i släptåg. Jag försökte locka dem närmare genom att kasta små sten ut i vattnet som plumsade och som fåglarna trodde var mat. Så fick jag även fiskmåsarnas uppmärksamhet, tills de insåg att det var falskt alarm.
Jag stannade en bra stund för att titta och fota dessa fina svanar - något som hundarna snabbt tröttnade på. Men för mig var det en stund att ladda batterierna, så jag stannade tills jag kände mig nöjd.
På vissa ställen var det riktigt halt där vi skulle ta oss fram. Värst var en liten sträcka - nätt nedförsbacke och isklädd. Jag gick försiktigt, men kände snabbt skräck när fötterna under mig fick eget liv. Enda räddningen var att sätta mig ner, då slutade jag i alla fall kana. Andra problemet var att, med en kamera runt halsen och tre hundar i ena handen, försöka ta mig upp igen. Vilket inte var världens enklaste uppgift när fötterna bara kanade iväg, men jag löste även det. Dock hann jag bli rätt blöt om rumpan innan jag lyckades.
Jag tror jag slagit mitt rekort i både längst sträcka och längst tid jag varit ute på promenad: 8.89 km på 2,5 h. En helt underbar promenad i solen och jag känner mig så nöjd!