Förra gången jag lyckades var nattetid, då det inte är så svårt egentligen att få blixtarna på bild. Bara de slår i det område dit kameran är riktad. På dagtid var det mycket svårare, då jag inte fick någon bra bild hur jag än gjorde. Jag behövde lång slutartid för att över huvud taget hinna fånga blixten, men det resulterade i att jag fick en på tok för ljus bild. Jag fick då tipset om ett gråfilter som gjorde att jag kunde ta med längre slutartid utan att bilden blev för ljus.
Åskan såg ut att ligga på avstånd, men jag riggade upp kameran så jag var redo. Sen gick allt väldigt snabbt. Jag upplevde att det bara handlade om några minuter så hörde jag att åskan hade närmat sig och jag såg det även. Det började regna och hagla ordentligt. Därefter lyckades jag få denna bild:
Efter att vi kommit ungefär en kilometer hemifrån, stannade vi till och jag försökte fota hundarna. Himlen var svart och solen sken korta stunder på oss. En väldig häftig effekt.
Men! Plötsligt såg jag två blixtar slå ner och jag kände hur adrenalinet började pumpa runt inom mig. Jag blev skiträdd och ville bara springa hem. Jag försökte ändå hålla lugnet för att inte riskera att skrämma hundarna och tempot hem var högt.
Vi hann precis komma in under vår hyresvärds carport och stanna till när himlen bara öppnade sig och det spöregnade och åska ordentligt. Visserligen var det bara några meter till vår dörr, men jag valde att stanna kvar där vi stod för det kändes tr Jag vill inte påstå att jag är rädd för åska, i alla fall inte när jag är inomhus. Jag vill bara inte vara ute med risk för att blixten antingen ska slå nära mig eller värre i mig. Jag har respekt för åskan och dess blixtar, samtidigt som jag tycker att det är ett väldigt mäktigt och vackert fenomen.